Allt yngre föredettingar
Krönika
I mina unga, lättjefulla dagar befann jag mig ofta framför olika flipperspel. Alla som ägnat några timmar åt detta ädlaste av spel känner till den sanna glädje som rusar genom kroppen när maskinen med ett KLACK! förklarar att du belönats med ett frispel. Detta KLACK! var länge den drivkraft som drev mig och många andra att berika Bally och andra flipperinriktade firmor (må de alla vila i frid) med våra otaliga femmor.
Problemet för Bally var att en del spelare var alldeles för skickliga. Dataspelskreatören Jeff Minter har beskrivit hur en av hans vänner var så bra på Space Invaders att han för att inte tråkas ut började skjuta in sina initialer i de angripande alien-horderna. På samma sätt fanns det kungar i flipperbaren som med en lätt hånfull, Billy Idol-inspirerad krökning av överläppen noterade nya frispel.
Bally insåg att det kunde vara kontraproduktivt att ha en sådan typ stående vid spelet eftersom KLACK!-atmosfären riskerade att förgiftas.
Med spelet Twilight Zone löste ingenjörerna problemet genom att bygga in en sorts über-nivå som de kallade för ”Lost in the Zone”. Det var en multiball-mode som var så svår att uppnå att även en flipperkejsare spratt till när det någon gång inträffade. Plötsligt …
Läs mer här: Allt yngre föredettingar