BODIN: Bland det mest olustiga jag upplevt
By Uffe Bodin
”Hur skulle du beskriva Nichlas Falks karriär?” frågade en kollega på kontoret.
Normalt sett har jag ganska mycket att säga om de flesta hockeyspelarna, men när just Falks namn behövde jag tänka efter några gånger extra. Det som slog mig där och då var vilken dubbelbottnad karriär han egentligen haft. Å ena sidan framgångsrik, å andra sidan anonym.
Nichlas Falk var den klassiska svenska tvåvägscentern personifierad. Svår att möta och lätt att spela med. ”Low maintenance”, som de ofta säger om svenskarna borta i NHL. Men trots alla SM-guld och landslagsframgångar hade han en väldigt begränsad tid i rampljuset. Antagligen för att han inte var flashig eller citatvänlig nog för att skapa rubriker. Sett till hur gamla lagkamrater och tränare har beskrivit honom var han antagligen väldigt nöjd med det.
Beskedet att Djurgården skulle pensionera hans tröja nummer 16 kom inte som någon större överraskning. Har man spelat flest matcher i klubbens historia och har varit starkt bidragande till två SM-guld hör man hemma bland de största. Av anledningarna jag beskrev ovan kändes det samtidigt glädjande att Falk äntligen skulle få det där erkännandet och uppskattningen han inte riktigt fick som aktiv.
Tyvärr slutade den hyllningen på ett minst sagt obehagligt sätt.
Jag satt själv och twittrade något när Falk kollapsade på isen mitt under sitt tacktal. Jag hörde som hastigast att han nämnde sin frus namn innan han tystnade. Min initiala tanke var ”oj, nu blev det känslosamt”, men när jag lyfte blicken från skärmen och såg honom ligga utslagen, raklång på den röda mattan infann sig obehaget ganska snabbt. Att se Nichlas Falk avtuppad var en sak, men det värsta var att det skedde mitt framför ögonen på hans familj som satt uppradad alldeles intill. Jag tror inte att det går att föreställa sig paniken de kände i den …
Läs mer här: BODIN: Bland det mest olustiga jag upplevt