BODIN: Den ärliga skitstöveln
By Uffe Bodin
Sean Averys NHL-karriär kom att präglas av incidenter på och utanför isen. Han förvandlades snabbt till NHL:s mest avskydda spelare. Men var han ett sådant svin som rubrikerna lät antyda? I självbiografin ”Ice Capades – A Memoir of Fast Living and Tough Hockey” framträder en lite annan bild av den mytomspunna mannen.
Det är lätt att titta på Sean Averys NHL-karriär och alla skandaler och glömma att han var en hygglig hockeyspelare i sina bästa stunder. Kilo för kilo en av de tuffare spelarna som har snört på sig ett par skridskor i NHL under de senaste 10-15 åren. För trots att han i första hand var en agitator som hade förmågan att driva motståndare till vansinne hade han helt okej skills för att vara en tredjekedjespelare i NHL.
Det var inte bristen på skicklighet som gjorde att Sean Avery valde att lämna hockeyn innan han ens hade fyllt 32 år. Det var snarare hans ”avvikande” personlighet som lade grund för den tidiga pensioneringen. Att ha en personlighet som sticker ut ur mängden är ingen tillgång för en hockeyspelare som vill nå framgång i NHL. Det handlar om att rätta in sig i ledet, att inte sticka ut eller ens ha en ärlig åsikt om någonting över huvud taget.
SKICKAS PÅ REHAB – FÖR PLUMPT UTTALANDE
Är det något som slår mig efter att ha läst Averys självbiografi ”Ice Capades – A Memoir of Fast Living and Tough Hockey” är det just hur stereotyp hockeyvärlden är. Sean Avery är inte guds bästa barn. Han gör och säger en hel del saker som får mig att vilja gömma ansiktet i händerna. Men han är samtidigt bra på att synliggöra dubbelmoralen och hyckleriet som finns i hockeykulturen. Inte minst i sin beskrivning av hur det gick till när han blev avstängd och …
Läs mer här: BODIN: Den ärliga skitstöveln