Den tid då bara den döde log
Litteraturens vägar kan ofta vara omvägen. Det uppenbara och självklara klarar sällan av att färdas längre sträckor genom tid och rum. Men. Historien kan också ge upprättelse. Tiden kan skapa perspektiv. Det blir uppenbart för mig nu när jag läser Lidia Tjukovskajas digra volym ”Anteckningar om Anna Achmatova” som också rymmer det som kallas ”Tasjjenkhäftena 1941-42” och liksom anteckningar från evakueringen som ägde rum under åren. Till den massiva volymen fogas också diktsamlingarna ”Rekviem” och ”Poem utan hjälte.” Anna Achmatova dog 1966. Hon upplevde med andra ord både frihet och utrensning och en försmak av det politiska smältväder som skulle leda till en större frihet. Hon sade vid ett tillfälle att hon kände sig förskjuten till tiotalets litteraturgruppering, ett uttalande som inte bars av någon direkt och konkret sanning eftersom hennes litteratur just hela tiden besegrade tiden. …
Läs mer här: Den tid då bara den döde log