Det vi hungrar efter

När jag var yngre vågade jag knappt gå ut i skogen av rädsla för vad som skulle hända. Inte så att jag var rädd för vilda djur, farliga troll eller läskiga insekter. Nej, jag var rädd för det som jag visste skulle lösgöra sig ur skuggorna i mitt huvud. Det som alltid dök upp där i skogen. Tankar. Känslor. Minnen. Allt det som jag kämpade hårt för att hålla på minst en armlängds avstånd, något som jag också lyckades ganska bra med. Förutom förstås när jag gick där bland träden, långt in i skogen, då fanns det ingenstans att gömma sig längre. …Läs mer

Läs mer här: Det vi hungrar efter

kommentarer