En gedigen uppsättning på Malmö Opera
Kultur och Nöje
”Att intet förtiga, tillägga eller förändra.” Den gamla vittneseden verkar ha varit ledstjärna för regissören Tobias Theorell i hans uppsättning av Eugen Onegin på Malmöoperan som hade premiär på lördagen. Visserligen är handlingen framflyttad i tiden, från tidigt 1800-tal till 19020-talet, att döma av kostymerna men i princip saknar detta betydelse. Miljön är fortfarande det feodala Ryssland, känsloläget det typiskt romantiska med stora åthävor, emotioner och många ord. En stor veklagan över missförstånden, de förflugna orden och de tappade tillfällena; i sig eviga frågor men regissören drar inga paralleller mot nutidens existentiella ångest.
Eller för att uttrycka det mer cyniskt: hjälten är en velande skitstövel, hjältinnan känslofylld så att hon håller på att spricka men slutligen ändå en ärbar helyllebrud, hjältens gode vän en klumpig storkäft som förlorar livet på grund av sitt dåliga skämtlynne, hjältinnans nye livskamrat är otroligt kärleksfull, otroligt ädel och förmodligen otroligt rik. De omges av en stor samling figurer som är mer schabloner än riktiga människor. Det har skrivits tjocka dåliga romaner på betydligt bättre stoff.
Operans centrala frågeställningar om de tappade tillfällena är visserligen aktuella även idag men det gör verket värt att sätta upp, förutom ett historiskt intresse, …
Läs mer här: En gedigen uppsättning på Malmö Opera