Grattis Europa, men…
Lagom till Europadagen, i dag den 9 maj, segrade den franske presidentkandidat som inte vill föra Frankrike ur EU. Emmanuel Macron är en EU-entusiast mer än de flesta fransmän – och andra EU-medborgare – vilket gör att han nog lär stöta på patrull om han försöker förverkliga sina överstatliga visioner för EU.
Däremot jublades det över hans seger i de flesta europeiska huvudstäder för att han så klart besegrade sin nationalistiska och främlingsfientliga motståndare, Marine Le Pen. Hon fick dessutom, såväl i den första omgången som i söndags, lägre andel röster än opinionsmätningarna förutsagt. Det var samma tendens som nyligen i det nederländska valet, då Geert Wilders parti fick lägre stöd i valet än i opinionsmätningarna, liksom i det österrikiska presidentvalet i höstas då FPÖ:s kandidat förlorade mot sin gröne medtävlare.
Kanske är den populistiska vågen, ofta benämnd högerpopulism trots att Le Pen i sin ekonomiska politik står närmare vänsterkandidaten Melenchon än högerkandidaten Fillon, på väg att ebba ut.
Macron står tydligt för motsatsen – öppenhet mot omvärlden, utveckling av EU, avreglering av Frankrikes stelbenta arbetsmarknadspolitik och framtidssatsningar istället för att hålla liv i gamla omoderna industrier.
Macrons problem är många. Det första blir att skaffa sig majoritet i parlamentet i det kommande valet, med den första omgången redan den 11 juni. Med en nybildad rörelse får han svårt att skaffa sig egen majoritet utan blir beroende av att andra partier vill samverka.
Det stora problemet blir att vända den svaga ekonomin åt rätt håll. En arbetslöshet på cirka tio procent och en ungdomsarbetslöshet på nära 25 procent är tydliga kristecken. Att budgetunderskottet har svårt att klara EU:s gräns på tre procent måste han också hantera.
Frankrike är på många sätt ett konservativt land där varje förändring hotar att leda till strejker och gatuprotester. Kan hans entusiasm hantera sådana problem?
Läs mer här: Grattis Europa, men…