KARLSSON: Nej du, Leif – så enkelt är det inte
Hej, Leif! Ja, just du. Jag är nämligen ganska säker på att du kommer läsa den här texten. Nu ska Måns Karlsson, 24, berätta för en av Sveriges mest rutinerade hockeyledare vad som ingår i att vara en ledare.
När Leif Boork vann SM-guld med Djurgården skulle det dröja lite drygt tio år innan jag föddes. Så jag förstår själv att jag är ute på djupt vatten i den här texten. Han är en av Sveriges mest rutinerade hockeymänniskor, och när det gäller själva sporten ishockey är jag absolut ingen expert.
Men för att vara en bra hockeyskribent behöver man inte vara expert på hockey. Det man behöver vara bra på är att ha örat mot asfalten, ha ett bra språk, ibland ha lite åsikter som kan gå åt ena eller andra hållet. Det räcker sällan att bara ha en av de där tre grejerna utan det behövs nuförtiden allihopa.
För att vara en bra hockeyledare är det däremot väldigt viktigt att du kan hockey. Men det är lika viktigt att du kan leda. Att du kan få ihop en grupp. Att få dina spelare att prestera allt de kan. Att nå resultat. Leif Boork har uppenbarligen lyckats med allt det där tidigare i sin karriär.
Men när man följer Damkronornas avgående förbundskapten på twitter blir jag ofta förbryllad. Och förvirrad. Förbryllad och förvirrad över hans ständiga avsky mot spelare och personer som sticker ut. Som går ur den berömda ”boxen”. Detta trots att han själv byggt upp stora delar av sin karriär, både som ledare och som mediapersonlighet, på att vara just en sådan person. Och han har uppenbarligen lyckats väldigt bra eftersom han fortfarande har jobb trots att han är 68 år och trots att ”gubbar” (om du ursäktar uttrycket Leif) aldrig stått lägre i rang vare sig inom hockeyn eller i …
Läs mer här: KARLSSON: Nej du, Leif – så enkelt är det inte