Mot alla odds – en förortstjejs väg till landslaget
Mikael Renberg anser att ishockey är en överklassport.
Jag, Valentina 25 år, håller med om det.
Valentina 5, 10 och 13 år hade däremot ingen aning om det.
Hon kunde spela hockey tack vare sina föräldrars enorma uppoffringar.
Min mamma är från Finland. Hon kom till Sverige, blev kär i Stockholm och min pappa, som hade flytt Augusto Pinochets diktatur och förtryck i Chile och funnit en fristad i Sverige. De fann varandra, började plugga på universitet, lärde sig snabbt svenska och integrerades in i samhället.
I Skogås, en stökig förort söder om Stockholm där många hamnar fel, blev vi en familj. Mamma, pappa, min bror och jag. Där var det en vana att äta potatis och köttbullar till middag och på helgerna lyxa till det med popcorn.
Nej vi var inte fattiga, sa mamma: ”Den dagen vi inte har råd att salta popcornen, den dagen är vi fattiga.”
Att spela ishockey var något jag och min bror tog för givet. Det jag inte hade någon aning om då var att det redan på den tiden kostade oerhört mycket att spela hockey. Det är först nu i efterhand jag har förstått hur mycket mina föräldrar fick offra för att vi skulle få göra det vi älskade. Båda …
Läs mer här: Mot alla odds – en förortstjejs väg till landslaget