Ner i kolgruvans mörkaste tunnlar
Lyrikspalten
Tips:
Mer Pasolini! Galleri SIGNAL i Malmö arrangerar en föreläsning om Pasolini och den heliga kroppen med Lars Gustaf Andersson (poet och filmvetare) onsdagen den 27 januari 2016, kl. 19.00
Katastrofberedskap är ett märkligt ord. Finns det något sådant? Går det att förutse en katastrofal händelse? Och om det gör det, är det då möjligt att förbereda sig? Det är frågor som den franske filosofen och konsthistoriker Georges Didi-Huberman reflekterar över i essän Gruvgas: essän, vreden, politiken (2015) som nu finns översatt till svenska och utgiven på Daidalos förlag.
Didi-Huberman tar med läsaren ner i kolgruvans mörka tunnlar. Där berättar han om den lukt- och färgfria – och mycket lättantändliga gas – som sipprar ut genom gruvans väggar och som är orsak till gruvolyckor världen över. För att undvika katastrofen hängde gruvarbetare upp burar med kanariefåglar i gruvans tak. Fåglarna reagerade tidigare än människorna på den giftiga gasen och deras små kroppar blev till det larm som signalerade fara för gruvarbetarna.
I Didi-Hubermans essä är gruvgasen en metafor för katastrofens annalkande. En händelse som tycks smyga sig på oss, gömd bakom en normalitet eller en alltför svårbegriplig historisk händelsekedja. Kanske blundar vi ibland för något som egentligen är synligt, eftersom vi …
Läs mer här: Ner i kolgruvans mörkaste tunnlar