SKOGLUND: Ett lyckorus som bitit sig fast

By Henrik Skoglund

Han spelade 16 säsonger och över tusen matcher i NHL. Lanny McDonald var en av ligans större stjärnor på sin tid – men fick vänta till sin allra sista match innan han fick höja Stanley Cup-bucklan.

Jag har det stora nöjet att med jämna mellanrum få kväka ur mig saker i Mikael Mjörnbergs podcast ”Mjörnbergs trashtalk” som handlar om Hockeyettan. I förra veckan avhandlade vi Zane Jones (hur coolt är inte det namnet?) som har skrivit på för Sollentuna HC. Jones har en farbror vid namn Lanny McDonald och det är han ni ser på bilden ovan. Lanny McDonald draftades som nummer fyra totalt av Toronto Maple Leafs i 1973 års draft och debuterade för klubben samma år. Samtidigt som Börje Salming och Inge Hammarström. Då såg han förövrigt ut så som ni kan se på bilden nedan. Lite skillnad mot senare i karriären.

Arkivbild

Lanny McDonald stannade i Toronto till 1980 innan han blev ivägskickad till Colorado Rockies. Då hade han hunnit bli kultförklarad i Maple Leafs. 1982 drog karriären vidare i Calgary Flames där han avslutade karriären 1989.

VANN I SIN SISTA MATCH

Vilket slut det blev. Efter exakt 1111 NHL-matcher och nästan lika många poäng, plus en del personliga utmärkelser, var det en sak som saknades: Stanley Cup.
Men det såg McDonald och hans polare till att fixa i hans allra sista match när Calgary Flames betvingade Montreal Canadiens i 1989 års Stanley Cup-final.

Vid den här tiden var jag elva år och någonstans vill jag minnas att jag såg matchen live på TV. Lite märkligt kan tyckas då jag har svårt att se att svenska kanaler på den tiden sände. Men det är så jag minns det och måhända stämmer det. Vi ska trots allt komma

Läs mer här: SKOGLUND: Ett lyckorus som bitit sig fast

kommentarer