Staten bör ta ansvar
Kommunerna har stora kostnadsökningar framför sig, vilket gör att på tre år, till 2020, väntas det saknas 40 miljarder kronor i de kommunala kassorna. Det är Sveriges kommuner och landsting, SKL, som gör den bedömningen.
Nu ska siffrorna tas med en nypa salt. SKL har allt intresse av att ropa på vargen, och har gjort så nästan varje år, för att motivera att staten går in med ökade statsbidrag.
Men den här gången finns det en del som talar för att en ekonomisk kris hotar. Befolkningen ökar snabbare än på mycket länge, beroende på inte bara en stor invandring utan också relativt höga födelsetal. Även om det långsiktigt bör ha en positiv ekonomisk effekt, när de nya medborgarna vuxit upp eller skolats in så att de kommer ut på arbetsmarknaden, är den initiala kostnaden hög. Kommunernas kostnader för nya förskolor och skolor och personal till dessa blir höga.
Att befolkningen samtidigt bli äldre med fler ”äldreäldre”, gör att även kostnaderna för hemtjänst och annan äldreomsorg, liksom sjukvård, kan förväntas öka.
Dessutom är brist på personal inom vård och omsorg redan ett stort problem. Staten måste se till att fler utbildningsplatser ordnas, men kommuner och landsting/regioner måste samtidigt både förbättra arbetsmiljön, vilket ofta betyder mer personal, och höja lönerna.
Det gör att även med reservation för att SKL:s prognoser brukar överdriva kostnadsutvecklingen kommer de närmaste åren att bli besvärliga för kommunsektorn. Kommunalskatterna är redan på en nivå som gör att de generellt sett inte bör höjas, även om det finns några kommuner och regioner som har utrymme för det.
Därför bör staten öka resurserna till kommunerna. Samtidigt bör huvuddelen av de specialdestinerade bidragen, som de mest utsatta kommunerna inte har råd att utnyttja, avskaffas. Statens goda ekonomi bör komma alla kommuner till del.
Läs mer här: Staten bör ta ansvar