Stina, 29, lever med stomipåse

Stina Hägglund, 29, lever familjeliv med sin man och dotter och driver en populär blogg om sitt liv med inslag av mode och skönhet. 

Men för 6 år sedan förändrades livet när Stina – efter att ha levt med Chrons sjukdom och fött barn var hon tvungen att genomgå en stomioperation. 

– Stomioperationen blev en sådan befrielse. Att få känna att det här ger mig livet tillbaka, säger Stina Hägglund.

Stina Hägglund fyller 30 år i höst. Hon har då levt med en påse på magen i sex år. I stomipåsen hamnar Stinas avföring eftersom hon inte längre har någon tjocktarm. 

– Det som hände var att jag vaknade en morgon och kände att det var någonting som inte stämde. Det var något som var väldigt fel och jag kunde inte förklara vad det var eller vad jag kände, berättar Stina.

Hon och hennes man Emil åkte in akut till sjukhuset och fick där veta att Stinas tarm var så illa däran att en stomipåse var den enda lösningen. 

Började när hon var liten

Men Stinas historia börjar långt tidigare. Vid åtta års ålder fick Stina blod i sin avföring. Efter en rad sjukhusbesök diagnostiserades hon med Crohns Sjukdom, en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom.

– Det kom lite som en blixt från en klarblå himmel. Det började rätt rejält, för vissa kan det börja med lite ont i magen, men för mig uppdagades det när det kom blod, säger hon.

Stina minns ändå en barndom som inte präglades av sjukdomen, medicineringen fungerade bra. när man lever med sjukdomen Crohns så kommer besvären i så kallade skov. I perioder mår man sämre, så var det även för Stina. Men i tonåren försämrades läget.

– Min sjukdom gillar inte hormoner, så i tonåren blev jag väldigt mycket sämre. Det blev en nedåtgående spiral som bara fortsatte, jag kom aldrig upp ur mina skov. Jag klarade med nöd och näppe högstadiet, men jag kunde inte slutföra gymnasiet, berättar Stina.

Längtade efter barn

Mitt i sjukdomen som bara försämrades träffade Stina sin man Emil. Hon berättar att han blev kär i henne när hon hade slang i näsan och mådde väldigt dåligt. 

– Han såg igenom allt det där och såg vem jag var. Jag har alltid varit sjuk så det dämpade inte den jag var utan det sken igenom. Så han föll pladask för mig så klart, säger hon och skrattar.

Som vilket gift par som helst började Stina och Emil att fundera på barn. Men att bli gravid när man har Crohns sjukdom är inte riskfritt. Hon berättar att man inte vet hur kroppen reagerar på en graviditet. 

– Det som jag tror kan vara svårt att förstå om man inte är kroniskt sjuk själv är att det livet vi hade – det var vårt liv. Och vi hade inget annat att jämföra med. Det var ett naturligt steg att längta efter barn. Jag hade en dialog med läkare hela tiden, det var ingen som kunde förutspå att det skulle gå så illa som det gick, berättar Stina.

Graviditeten blev droppen

Stina blev inte en av dem som mådde bättre av att vänta barn, tvärtom. Hon var tvungen att sluta med alla sina mediciner då de var väldigt starka och kunde skada barnet. Detta i kombination med alla hormoner som kommer med graviditeten gjorde att situationen blev drastiskt sämre.

– Sjukdomen löpte bokstavligt talat amok under de nio månaderna. När vi undersökte mig efter att min dotter föddes förstod jag att det här inte var bra. Det var första gången jag fruktade för mitt liv, säger Stina.

Ett halvår efter att dottern Elle hade fötts kom morgonen när Stina visste att något var fel, och sedan blev tvungen att operera bort hela tjocktarmen. Stomipåsen blev en del av Stinas liv – men det var bara i ungefär en kvart som hon var ledsen över den.

– Det var väl för att jag hade hunnit bli så rädd för att inte kunna finnas för min dotter, att inte överleva, som stomioperationen blev en sådan befrielse. Att få känna att det här ger mig livet tillbaka, berättar hon.

Operationen blev som en livsinjektion

Känslan av skam och oron över vad andra skulle tycka och tänka om henne vändes snabbt till en stolthet. Stomipåsen blev en ytlig petitess som inte påverkade Stinas lycka.

– Det är en otroligt stor och omfattande operation med lång återhämtningstid. Men eftersom jag var så fruktansvärt sjuk innan så tog det inte lång tid innan jag blev bättre än jag var före. Jag började känna energi som jag inte hade känt sedan jag var liten. Det var som en livsinjektion som jag fortfarande lever på, säger Stina.

I dag jobbar Stina som föreläsare. Hon pratar inför sjukvårdspersonal om patientbemötande och hon håller föreläsningar om hur det är att gå igenom en livskris. Hon driver även en blogg och har ett Instagramkonto. Hon har alltid varit intresserad av mode och skönhet, vilket hon också skriver om på sina sociala kanaler.

Stina har även lagt ut bilder på sig själv med stomipåsen synlig. Hon började dela med sig för att hon ville berätta sin historia själv. Hennes ärlighet gav massvis av positiv respons.

– Jag fick blodad tand och kände att det är kanske det här jag ska göra, dela med mig av mina erfarenheter och vad jag går igenom. Att få vara med och hjälpa andra och vända min skit till något bra och värdefullt, säger Stina Hägglund.