Provkörning av BMC 850 Austin Pickup
By Erik Wedberg
Vi stannar till lite snabbt och halvt olagligt på Stora Nygatan i Gamla stan. Ska bara hämta några tombackar öl. Men stoppet blir inte så kort som det var tänkt. Snabbt omringas bilen av en mindre folksamling som beundrar, drar på mungiporna och frågar vad det är för bil. En hundkoja?! Är den ett hemmabygge? Nästan alla vet hur en hundkoja ser ut, många känner igen den som den lustiga bilen
Sikten är ypperlig åt alla håll, i alla fall när kapellet över flaket inte är uppfällt.
British Motor Corporation sålde hundkojan både under Austin– och Morris-märket och redan ett år efter lanseringen vidgades hundkojefamiljen då Austin Seven Van och Morris Mini Van lanserades. Helt plötsligt var hundkojan inte längre bara en rolig och praktisk familjebil, utan även en lika rolig men ännu mer praktisk arbetsbil. Mekaniskt var skåpbilsversionen identisk med ursprungsbilen, men bakom dörrarna förlängdes axelavståndet med tio centimeter och totalt blev bilen 24 centimeter längre. Hantverkare och budbilsförare fick därmed mer plats för allt som behövdes under dagen.
Senare samma år förvandlades skåpbilarna till civilversionerna Austin Seven Countryman och Morris Mini Traveller där de stora sidopanelerna byttes mot lika stora sidorutor så att baksätespassagerarna kunde se ut och kanske för en stund glömma bort krampkänningarna i sina hopvecklade ben. Några egna dörrar att ta sig ut genom fick de däremot inte. Karossens utsida smyckades ofta med trälister som såg ut att vara en bärande del i konstruktionen men var inget annat än kosmetika.
Knappa 40 hästar räcker för att sätta fart, modernt trafiktempo är inga problem.
BMC skulle lyckas fylla ytterligare en lucka i Miniutbudet. I januari 1961 lanserades, till många yrkesförares förtjusning, en Pickup och som vanligt kunde man välja mellan Morris- och Austin-märket i fronten. En Austin-man kunde på den tiden aldrig ens …
Läs mer här: Provkörning av BMC 850 Austin Pickup