Man får nästan nypa sig i armen

Det blev en vacker koreansk slutdeklaration.

Med gemensamma mål om framtida fred och kärnvapenavrustning.

Men i mål är de förstås inte.

Det var onekligen historiska bilder denna fredag från Panmunjom på den 38:e breddgraden. Det var nästan så man fick nypa sig i armen.

Speciellt mot bakgrund av hur mörka krigsmolnen var i fjol över den koreanska halvön. Vem hade då vågat tro att vi denna vår skulle få se bilder som dessa?

Se Nordkoreas Kim Jong-un vandra hand i hand med Sydkoreas president Moon Jae-in. Och höra dem tala, sida vid sida, om saker som ett framtida fredsavtal mellan Nord- och Sydkorea, om kärnvapenavrustning.

Det är den sista frågan som är den knepigaste att lösa, och notera att det bara var Moon Jae-in som talade om det högt. Kim Jong-un nämnde det inte i sitt tal.

Men det finns med där i den gemensamma deklaration. ”Syd- och Nordkorea har bekräftat det gemensamma målet att realisera en kärnvapenfri koreansk halvö”. Men det är enkelt att säga, betydligt tuffare att genomföra.

Det tål att påminnas att inget land som genomfört kärnvapentest och skaffat sig kärnvapen har gått med på att montera ner sin arsenal. Nordkorea skulle bli det första exemplet.

Och det är heller inte första gången som ledare från Nord- och Sydkoreas mötts och efteråt talat om fred i en gemensam deklaration. När Sydkoreas dåvarande president Kim Dae-jung reste till Nordkoreas huvudstad Pyongyang 2000 för att möta Nordkoreas dåvarande ledare Kim Jong-il så avslutades det mötet med formuleringar som:

”Det kommer inte längre att bli krig. Norr kommer inte längre att försöka genomföra en återförening med våld, och vi kommer inte att försöka skada Norr.”

Efter ännu ett möte 2007 så sa bägge sidor att de insåg behovet av att ersätta vapenvilan från 1953 med ett permanent fredsavtal. Lite grand som nu alltså. Det blev som bekant inte så mycket av det.

Kim Dae-jung fick Nobels fredspris för mötet 2000. Det är nog klokt att hålla inne med nomineringarna ett tag till men skulle Moon Jae-in och Kim Jong-un lyckas med sina uttalade ambitioner så är garanterat priset deras.

Så låt oss inte överskatta konsekvenserna av dagens möte, men heller inte underskatta dem. Sambandskontor ska upprättas, de bägge ska hålla regelbunden kontakt och president Moon planerar besöka Nordkorea i höst.

Detta är bara starten vi har sett i dag, men det är en start som definitivt kunde ha slutat sämre. De två ledarna verkar ha kommit bra överens och med god personkemi så kan oväntade saker hända. Tänk bara på mötena mellan Ronald Reagan och Michail Gorbatjov på 1980-talet.

Djävulen sitter som alltid i detaljerna och misstron finns förstås kvar. Nordkorea har tidigare varit mästare på att spela för tid och i hemlighet fortsätta agera enligt egna planer, som att utveckla kärnvapen.

De båda ledarna går genom den demilitariserade zonen.Foto: KOREA SUMMIT PRESS / EPA / TT

Vi har förstås också det planerade toppmötet mellan Kim Jong-un och USA:s president Donald Trump. Det yttersta målet för Nordkorea är att erkännas av USA som nation och erbjudas vattentäta säkerhetsgarantier. Mycket kan gå snett om dessa bägge herrar möts.

Sanktionerna som infördes mot Nordkorea i fjol är de tuffaste hittills och det är antagligen en viktig orsak till varför Kim Jong-un nu gått med på att sätta sig vid förhandlingsbordet. Han talar antagligen sanning när han säger att landet nu vill koncentrera sig på att utveckla sin ekonomi.

Det mäktiga grannlandet Kina är en modell. Även Kina var en gång en paria som kärnvapennation men accepterades till slut och lyckades utveckla sin ekonomi  med kommunistpartiet kvar vid makten.

Och det yttersta målet för Kim Jong-un är just det. Att få behålla makten under lång tid framåt. Om han anser att ett fredsavtal med Sydkorea ökar chansen för det, så kan vi mycket väl få se det realiserat.