”Min systers död får inte ha varit förgäves”

Angéla Eleks syster dog av en överdos i hennes famn. 

Nu hjälper hon andra som tampas med den svåra sjukdomen.

– Jag ser när folk kommit till den punkten i sitt missbruk där de faktiskt vill ha hjälp. Då finns vi där och hjälper snabbt, säger hon.

För tio år sedan dog Angéla Eleks syster Gabriella, bara 26 år gammal, i en överdos. Samma dag var familjen ute på landet i Ungern för att fira mormoderns födelsedag. Gabriella var djupt nere i ett missbruk som hade pågått sen hon var 17 år. Hon hade hamnat i dåliga kretsar och där blivit introducerad till droger.    

På morgonen snubblade hon och slog ut sina två framtänder. Senare under kvällen hittades Gabriella medvetslös i sin säng. 

Angéla Elek ringde ambulans och påbörjade hjärt- och lungräddning men systerns liv gick inte att rädda.

– Hon hade så många substanser i kroppen att drogen som dödade henne inte kunde fastställas, berättar hon.

Ville ge tillbaka

Efter systerns död kände hon det som att hon levde i ett töcken. Hon åkte tillbaka till Sverige där hon bodde, drog ner rullgardinerna och spenderade den största tiden i sitt sovrum.

– Jag kände mig som en zombie, säger hon.

Men vännerna drog henne till slut upp ur sängen och efter år av sorg började hon jobba ideellt. Hon ville ge tillbaka och hjälpa. Hon började med att servera kaffe och bullar till hemlösa och sedan fick hon upp ögonen för det soppkök som redan fanns. 

Startade värmestuga

Hon var på soppköket så mycket hon kunde. Med tiden växte intresset och för fem år sedan startade hon Värmestugan i Helsingborg. I början fick de be om överbliven mat i mataffärer för att ge bort, men nu finns det företag som stöttar med både mat, varor och tjänster. På Värmestugan hjälper hon hemlösa och människor med drogproblem. 

– Ibland kan de som kommer till mig säga ”du förstår inte vad jag går igenom”. Men då svarar jag ”Jo, jag har varit med om detsamma från början till slut”, berättar Angéla.

Egen erfarenhet

I sitt arbete på Värmestugan använder hon sin erfarenhet och hjälper andra i svåra livssituationer. Stugan är öppen varje dag mellan 16 och 20 och då finns runt 40 volontärer på plats. Fast det var 18 år sedan systern dog kan hon fortfarande få skulkänslor eftersom hon inte kunde rädda henne.

– Men jag vet att man inte kan rädda någon som inte vill bli räddad, säger hon.

Istället försöker hon finnas där för dem som kommer till Värmestugan. Människor som besöker stället kan komma dit av olika anledningar, för att få en bit mat, få hjälp med socialen eller för att ha någon att prata med.

Finns till hands

– Jag ser när folk kommit till den punkten i sitt missbruk att de faktiskt vill ha hjälp. Då finns vi där och hjälper de snabbt, säger hon.

När hon tänker på framtiden för Värmestugan hoppas hon kunna ha fler anställda som kan hjälpa till. Trots att de har det bättre än när de började så behöver de fortfarande stabilitet.

– Vi vill kunna hjälpa alla våra gäster och med fler anställda kan vi göra det, säger hon.