Arvet efter Reinfeldt en klar belastning för Kristersson
Den första duellen mellan M-ledaren Ulf Kristersson och SD:s ledare Jimmie Åkesson lär inte gå till historien. Möjligen blir det en replik från Jimmie Åkesson som ändå kommer att bli vad de flesta minns från duellen.
Ulf Kristersson upprepade att han inte vill förhandla med Åkesson. Jag delar inte hans värderingar. Då kom Åkessons svar: ”Till och med Nord- och Sydkorea kan nu sitta och förhandla.”
Möjligen gjorde SD-ledaren också en precisering av partiets flyktingpolitik lite motvilligt. Sverige ska hjälpa flyktingar på plats, ta emot kvotflyktingar och flyktingar från närområdet. När programledaren Anna Hedenmo påpekade att det ju inte direkt är några krig i vårt närområde och undrade om det i så fall kanske är noll flyktingar SD i realiteten vill ta emot, föreföll inte Åkesson att protestera. Han kunde ju annars ha hänvisat igen till att kvotflyktingar var välkomna.
Kristersson undvek att precisera hur många M kan acceptera. Men färre än fjolårets siffra på 26 000 asylsökande och 20 000 anhöriga.
LÄS MER: Jimmie Åkesson ifrågasatte alliansen efter C:s besked
Annars var hans huvudbudskap att det efter valet krävs en uppgörelse om migrationspolitiken mellan S och M. Om sen andra partier vill ansluta sig har han förstås inget emot det.
Men det är Kristerssons lösning på den akuta förtroendekris alliansens flyktingpolitik har hamnat i efter veckans besked från Centern om de ensamkommande.
Det är inte okontroversiellt förstås. Åkesson konstaterade lite spydigt att frånvaro av gemensamma värderingar gjorde det omöjligt att prata med SD men med S går det bra.
Den som ändå hade det svåraste utgångsläget i duellen var Ulf Kristersson. Han tvingades till och med säga sig förstå att väljare röstade på SD 2014, eftersom det bara var Åkessons parti som ifrågasatte flyktingpolitiken då, skriver K-G Bergström.Foto: SVT
Det var förstås en retoriskt begåvad invändning. Men i sak inte helt relevant. S och M har historiskt stått relativt nära varandra i invandringspolitiken. Båda partierna har var sitt problem i sina block i den frågan – Miljöpartiet och Centern. Därför torde det ligga i både Stefan Löfvens och Ulf Kristerssons intresse att göra upp och därmed begränsa C:s och MP:s inflytande över flyktingpolitiken. Även om S körde över MP och tvingade Romson och Fridolin att acceptera en migrationspolitik på EU:s miniminivå, så tvingades S ändå ge sig för MP:s krav om de ensamkommande.
Jag försöker undvika att utpeka några segrare i politiska dueller. Det uppfattas av alltför många som ett politiskt ställningstagande. Men den som ändå hade det svåraste utgångsläget i duellen var Ulf Kristersson. Han tvingades till och med säga sig förstå att väljare röstade på SD 2014, eftersom det bara var Åkessons parti som ifrågasatte flyktingpolitiken då.
Och även om Kristersson står för en helt annan politik nu än Fredrik Reinfeldt då, så är arvet i kombination med Centerns medverkan i den alliansregering som Kristersson vill bilda, en klar belastning i en duell med Jimmie Åkesson. SD-ledaren behöver ju inte ta hänsyn till några andra partier så länge han befinner sig på politisk ökenvandring och framstår därmed som offensivare och tydligare.
Källa: https://www.expressen.se/kronikorer/k-g-bergstrom/arvet-efter-reinfeldt-en-klar-belastning-for-kristersson/