Efter granskningen: ”De borde skämmas!”

När Anahit Arakelyan får höra om de apatiska barnen som hållits avskärmade från samhället i fem år, och om föräldrarna som fick lön för att vårda dem i hemmet, blir hon inte bara arg. Hon tar det personligt. 

– Varje vecka när vårdarna kom hem till mig och vägde mig och mätte mig och tog min puls och blodtryck och allt det där så bara hoppades jag att nån skulle märka att jag inte var sjuk på riktigt. Att nån skulle ta mig därifrån och rädda mig. När ingen gör det, förstår du hur ensam man blir som barn då?