Var kommer de nya jobben?

Opinion

Un­der nå­gra år på 1970-talet sysslade jag pro­fes­sio­nellt med ar­bets­mark­nads­po­li­tiska frå­gor i re­ger­ings­kans­liet. Det var mitt un­der bransch­kriserna för varv, teko, stål, glas och tex­til­in­du­strin och många tim­mar gick år att vrida och vända på olika för­slag till sys­sel­sätt­nings­ska­pan­de åt­gärder som skulle un­der­lätta för fri­ställda män­ni­skor att kun­na gå över till nya jobb.
Fa­cit var inte di­rekt ly­san­de och har egent­li­gen ald­rig varit det för så­dana åt­gärder trots att skilda re­ger­ingar lan­serat mängder av jobb­för­slag med lite olika namn på un­ge­fär sam­ma sak. Det be­ror näm­li­gen på att fö­re­tag all­tid måste vara eko­no­miskt ra­tio­nella. Fö­re­tag tar inte in nya med­ar­be­ta­re ens om jobben sub­ven­tio­neras om de inte ser att de lång­sik­tigt be­höver öka per­so­nal­styr­kan.
Det är mot den bak­grunden ock­så trai­nee-jobbens fi­as­ko skall ses, att ett enda nytt traineejobb har skapats. Fö­re­tag är säl­lan in­tres­se­rade av sub­ven­tioner som bara är till­fäl­liga.

Flyk­ting­krisen med kan­ske mer än 150 000 män­ni­skor som in­vandrar i år sätter allt på sin spets. Om inte sys­sel­sätt­nings­graden blir som för be­folkningen i stort slår det ne­ga­tivt mot väl­färds­sy­stemet efter­som an­delen bi­drags­för­sörjda ökar.
I Sve­ri­ge är sys­sel­sätt­nings­graden cir­ka 70 pro­cent för män­ni­skor i förvärvsaktiva ål­drar. Det ligger näs­tan i världs­topp, bara Is­land, Schwe­iz och Nor­ge ligger hög­re än vi. Sam­bandet är …

Läs mer här: Var kommer de nya jobben?

kommentarer