När roligt blir giftigt
Krönika
Den 20 september loggade jag ur Facebook. Och Instagram. Bara sådär.
Varför? Ja, det kan och bör man fråga sig.
Jag känner många som har ett absolut sunt förhållande till sociala medier. De kollar ibland, när andan faller på, och håller sig därmed uppdaterade på vänners och bekantas jobbyten och barnafödande. De lägger ut en bild eller statusuppdatering med ojämna mellanrum, när det råkar hända något som känns angeläget att förmedla.
Dessa personer har ingen som helst anledning att sätta sig själva på digital avgiftning, helt enkelt för att det i deras fall inte är fråga om något gift.
Men i mitt fall var det just giftigt det kändes.
Först och främst kunde jag inte hantera doseringen. Jag var raka motsatsen till det där rimliga, sporadiska kollandet. Jag kollade jämt. Utan att veta varför. Jag tror att det handlade om att inte orka känna efter vad jag egentligen kände, eller tänka vad jag egentligen tänkte. Så jag fyllde mikropauserna på tåget, i Ica-kön, vid kaffeautomaten, med en nypa Facebook. Trevligt, på sitt sätt. Fast ändå inte.
Man (jag) mår konstigt i längden av att hala fram mobilen så fort livet står det allra minsta lilla still. Det uppstår någon sorts glapp i kopplingen mellan den …
Läs mer här: När roligt blir giftigt