Ruskigt fatalistiskt mönster går igen

När MonaLisa föddes var hennes hud rödflammig, som den blir av en dos amfetamin. Mamman hade knarkat under graviditeten och detta var det yttre tecknet på att också barnet blivit beroende.

MonaLisa beskriver det som om kroppen har ett minne. När hon väl, som vuxen, hittar till drogerna är det som om kroppen hittar hem. Det finns inga belägg för att det skulle vara så, men den fatalistiska dimensionen är ruskig.