Den blå linjen är snart här
En förkyld men glad Christoffer Carlsson svarar på andra sidan luren när tidningen ringer upp. Det är snart boksläpp för den fjärde och avslutande delen i hans serie om Leo Junker. Fler intervjuer väntar i veckan.
I Den tunna blå linjen får läsaren kliva i polisen Leos skor en sista gång, men det är inte med separationsångest som Christoffer avslutar berättelsen om Junker, som varit hans fiktiva följeslagare under flera år.
– Det kändes snarare fint att avsluta serien genom att göra boken till hans, till Leos, berättar Christoffer. Jag hade haft så många olika karaktärer och perspektiv i de andra tre delarna, och kände att det var viktigt att serien landade i Leo.
– I den blå linjen är inte plotten själva katalysatorn för berättelsen, utan det är Leo. Alla brott är på något vis knutna till honom eller de omkring honom, förklarar Christoffer Carlsson.
Han berättar att det kändes skönt att få vara endast med Leo Junker i sista delen. Däremot slängde han den första manusversionen, som var på över 500 sidor.
– Den blev för spretig först. Den tappade livsnerven, vilken är Leos relation till sin vän Grimberg. Kärnan i boken är densamma, men utan att drunkna i massa skit. Det är alltid bra att ställa sig själv frågan om man som läsare själv hade velat läsa texten. Och vill man inte det måste man våga släppa den.
När han får frågan om varför han väljer att avsluta serien just nu funderar Christoffer Carlsson en stund.
– Man kan också vända på det, och fråga varför så många fortsätter, skrattar han.
Att bli bekväm i sitt skrivande beskriver Christoffer Carlsson nästan som en fälla.
– De romaner som är bekväma att skriva ska man nog inte skriva. Såklart var det delvis en lockelse att bara fortsätta skriva på serien. Jag hade …
Läs mer här: Den blå linjen är snart här