MJÖRNBERG: Det riktigt maffiga lördagssvepet
Det finns en hel del att avhandla vad gäller Hockeyettan, ladda läsglasögonen.
Västerås tappade 2-0 till 2-3, men kom tillbaka och kunde vinna med 4-3 efter straffar borta mot toppkonkurrenten Borlänge.
Plusfaktorn i det: styrkan och moralen att komma tillbaka sent.
Minusfaktorn i det: oförmågan att ta tag i taktpinnen och äga matchen.
Vi tar det positiva först.
Hemma mot Kalix för en knapp vecka sedan avgjorde gurkorna med 15 sekunder kvar och lyckades bärga tre poäng. Ikväll fick man in kvitteringen 17 sekunder från slutet och kunde i slutändan vända 0 poäng till två.
Det finns en styrka och förmodligen ett ganska stort självförtroende i Västerås som gör att de kan få till de där sena, avgörande målen. Något som alla lag som vill gå långt måste ha. Något som tyder på riktigt stark moral. VIK spelar till den feta damen sjunger och viker sig inte även om det kan se tufft ut. Det är något att bygga vidare på.
Det har inneburit en handfull poäng den senaste veckan som innebär att man faktiskt är serieledare i detta nu.
Det negativa?
Jag kan inte förstå varför Västerås avstår från att ta tag i taktpinnen och äga matcherna.
Jag vidhåller att av all Hockeyettan-hockey och alla lag jag sett den här säsongen så är Västerås det gäng som har störst styrkor över hela isen. Man är bra offensivt (även om målskyttet är väl skralt så här långt i Allettan), man är bra defensivt och man har en bra balans däremellan. Det finns ett grundspel och en idé som kanske inte är världens mest underhållande, men som ändå är stabil och trygg.
Västerås är lite maskinlikt, man gnuggar på och gör det man ska göra.
Med den vetskapen i ryggsäcken och en titt på det berömda papperet där idel starka namn avlöser varandra finns det inget lag i ettan som Västerås har någon …
Läs mer här: MJÖRNBERG: Det riktigt maffiga lördagssvepet