Bäckabilen – Ferrarin utan flyt
By Linus Pröjtz
När Gustaf Dieden körde ner sin nyinköpta Ferrari 206 S Dino i bäcken under vårtävlingarna på Knutstorp 1967 skrev han in både sig själv och bilen i historieböckerna för all framtid. Men hur gick det där egentligen till? Och vad hände sedan? Vi tog den renoverade bilen tillbaka till Knutstorp för att en gång för alla reda ut begreppen.
Egentligen skulle han aldrig ha haft en Ferrari 206 S. Gustaf Dieden hade inför säsongen 1967 tagit kontakt med svenske Ferrari-agenten Tore Bjurström och genom honom beställt och lagt handpeng på 330 P3-racersportvagnen – en bil som av många än i dag anses vara en av de vackraste tävlingsbilarna någonsin. 330 P3 hade en fyraliters V12-motor på 420 hästkrafter och med den ett år gamla bilen skulle Gustaf utan tvekan kunna utmana etablissemanget om SM-tecknet. Men så blev det inte.
– Ambitionen var att vinna hela mästerskapet 1967 med Ferrari P3, klassen var ju fri så bilen passade in. Jag hade kört Lotus 23 och lyckats bra säsongen innan så jag skrev kontrakt och betalade handpeng på en P3. Men när vi kom ner till Italien, Bjurström och jag, så sa han att det var krångligt med en P3. Det gick inte att ordna helt enkelt. ”Du får nöja dig med den här i stället” sa Bjurström och pekade på en röd 206 S Dino med tvåliters V6-motor. Det ska tilläggas att inte heller denna bil var ny, utan hade gått en säsong i det brittiska racingstallet Maranello Concessionaires, med Michael Parkes klasseger (sexa totalt) i British Eagles Trophy på Brands Hatch som främsta merit.
V6 på två liter, en motor med svåra vibrationsproblem. Men den låter ack så skönt. En vackert utformad sittbrunn, men som tävlingsbil betraktad blev 206 S Dino aldrig någon större framgång.
Detta var långt ifrån den bil som Gustaf beställt, …
Läs mer här: Bäckabilen – Ferrarin utan flyt