Deras pappa korsfästes av IS – nu bor Fatima och Fida på barnhem
Doften av jasmin sprider ro i luften över flickornas barnhem i Aleppo. Systrarna Fatima, 8, och Fida, 5, sitter tysta på sin säng i ett barnhem i Aleppo. De delar rum med fem andra flickor.
Här har de bott i tre år allt sedan deras pappa, Mohammad Hijazi, mördades av terrorgruppen Islamiska staten (IS).
Barnhemmets personal säger till mig innan att flickorna sällan pratar om sin tragedi. Det tragiska handlar inte bara om att deras pappa blev mördad av IS. Det handlar också om hur de tvingades bevittna IS brutalitet i staden Manbij i Syrien.
– Jag följde med farfar för att se hur min pappa dog. De band fast honom på torget och de dödade honom, säger Fatima.
– De lät inte oss komma nära kroppen. Vi bara tittade på honom och gick därifrån, säger hon.
Fatima och Fida delar rum med fem andra flickor på barnhemmet. De pratar sällan om det som hänt deras pappa.
Foto: KASSEM HAMADÉ
Chocken har ännu inte släppt
Fatima minns detaljerat vad som hände med pappan. Fida var så liten, så hon vet bara att hennes pappa dödades av ”Dawaesh”, IS:are, som hon säger på arabiska.
I januari 2015 var familjen Hijazi i sitt hem i Manbij i norra Syrien. Det brukar vara kallt i januari och den varma söta drycken salep är populär på vintern. Barn är förtjusta när de får den till frukost. Systrarnas farfar höll på att laga salep när en panikslagen släkting plötsligt knackade på dörren.
– Farfar höll på att göra salep när släktingen kom och skrek: ”Farfar, Mohammed är död!” Farfar tog sin bil och åkte i väg, jag följde med honom, säger Fatima.
Det har gått tre år sedan IS mördade hennes far, men det märks på henne att chocken ännu inte har släppt.
Rök syns från Manbij, som är en av de syriska städer som terrorgruppen IS kontrollerade under längre tid.
Foto: AP
IS stormade huset och grep pappan
Tidigare den där morgonen var Fatimas pappa hemma. Flera beväpnade män från IS stormade huset och grep honom. Fatima vet att pappan ”skrek åt dem och var upprörd för att de hade tagit hans kusin”.
Manbij är en av de syriska städer som terrorgruppen IS kontrollerade under längre tid. Man tillämpade den religiösa sharia-lagens brutalaste former mot civilbefolkningen. Fatimas och Fidas pappa valde att stanna kvar i Manbij och inte fly. Han var inte soldat och tillhörde inte någon väpnad grupp. Han hade diverse arbeten och försörjde sin familj, två barn och frun som var gravid.
IS grep Mohammad Hijazi, transporterade honom direkt till torget och dödade honom inför folkmassan. IS filmade hela avrättningen. Först tvingades han och hans kusin ned på knä. Bödeln sköt dem med flera skott innan båda två hissades upp på en stolpe och blev korsfästa i tre dagar.
IS hängde en skylt på deras kroppar med texten i vilken hävdades att de var ”spioner för den amerikanska koalitionen och för Fria syriska armén”.
Många människor avrättades på samma brutala sätt och utan bevis. Det räckte med att IS-terroristerna misstänkliggjorde någon för att de skulle döda honom. Filmen som IS lade ut på internet är nu borttagen.
En miljon barn har förlorat en förälder
När Fatima och hennes farfar kom fram till mordplatsen på torget i Manbij hade IS hunnit korsfästa hennes pappa.
Över en miljon barn har förlorat den ena eller båda föräldrarna i kriget i Syrien. Samtliga aktörer i kriget har agerat brutalt mot barn och civila. Men islamistgrupper som IS och al-Nousrafronten såg till att dokumentera sina brott.
”Pappa och jag brukade köpa kakor”
På skolgården i kuststaden Tartus busar barnen glatt i vårsolen. Den salta doften av Medelhavet är påtaglig.
Ghazal Elaiwan, 7, leker med sina kompisar och njuter av rasten. De ska snart gå in till sina klassrum för nästa lektion på den välutrustade skolan. Här går Ghazal tillsammans med ett par hundra andra barn som förlorat föräldrar i kriget.
– Min pappa brukade ta upp mig på ryggen och så gick vi och köpte kakor. Sådana som ser ut som stickor, säger Ghazal och ler när hon minns sin far.
Ghazal ler när hon minns sin far. ”Han brukade ta upp mig på ryggen och så gick vi och köpte kakor”, berättar hon.
Foto: KASSEM HAMADÉ
Ghazals pappa var Hamza Elaiwan. Vart än man åker i Syrien känner de flesta till namnet. Både i regimkontrollerade och i de delar av landet som styrs av rebeller.
Hamza Elaiwan tjänstgjorde som soldat i den syriska armén i staden Jisr al-Shughur. Han och flera andra soldater tillfångatogs av islamister från al-Nousrafronten (al-Qaida). De dödade Hamza – och mordet på honom fick hela Syrien att visa avsky mot al-Nousra.
Mordet filmade och lades ut på nätet
Mordet dokumenterades och lades ut på internet. Filmen är nu delvis borttagen. I filmen ser man hur Hamza står obeväpnad och svarar på krigarnas frågor. Det blir bara två frågor:
– Varifrån är du?
– Jag är från Tartus, svarar Hamza.
– Är du sunnit eller alawit?
– Jag är alawit, svarar han.
Ett par sekunder senare hörs skottsalvor. Hamza träffas av kulor över hela kroppen. Både kristna präster och muslimska imamer deltog i begravningen för att visa sin avsky för brottet.
”Min pappa är i paradiset”
Alawiter är den religiösa minoritet som president Bashar al-Assad och hans släkt tillhör – och som besätter de flesta nyckelposter i Syrien. IS och andra extrema sunnimuslimska grupper ser alawiterna som religiösa avfällingar.
Ghazal känner inte till alla detaljerna kring mordet på pappan. Hon säger bara:
– Min pappa är martyr och han är i paradiset.
Hon har inga syskon. Hon bor med sin mamma som inte vill att hon ska se videon som visar hur Hamza dödades.
”Det låg en lekpark nära där vi bodde. Han brukade ta mig dit och leka med mig”, säger Ghazal.
Foto: KASSEM HAMADÉ
Ghazal har fina minnen av sin pappa. Dem vill hon dela med sig av.
– Pappa köpte bara choklad varannan dag. Man kan bli sjuk av för mycket choklad. Tänderna mår inte bra. Därför fick jag choklad varannan dag, säger Ghazal.
– Det låg en lekpark nära där vi bodde. Han brukade ta mig dit och leka med mig, säger hon.
Innan jag träffar Ghazal säger en av hennes lärarinnor att hon kanske inte vill tala om sin pappa alls. Men hon pratar om honom och har byggt upp en egen bild av var han är nu.
– Han och Gud ser oss hela tiden. Han är i paradiset. De vakar över oss för att vi ska bli hjältar och fortsätta att studera, säger Ghazal.
Hon har svårt att svara på frågor om kriget. Ibland tar det flera minuter innan hon svarar. Jag frågar:
Vet du vad krig är för någonting?
Efter en lång stund säger hon:
– Nej, jag vet inte.
Källa: https://www.expressen.se/nyheter/qs/fatima-och-fida-bor-pa-barnhem-sedan-pappa-dodades-av-is/