”Det är fortfarande synd om människorna”
På mitt livs enda frijazzkonsert tog en kvinna ett antal instrument, tryckte ned dem i en koffert, och skakade sen på väskan så att ett ljudlandskap uppstod. Det lät ungefär som när ett väldigt litet barn försöker spela tamburin – ett oväsen som inte ens det billiga bjudvinet kunde dränka. På de ranka trästolarna i lokalen satt ett dussin entusiaster och nickade – nej, diggade – till denna kakofoni.
Läs mer här: ”Det är fortfarande synd om människorna”