Grat­tis, trel­le­bor­ga­re

Opinion

För mig finns ett ro­man­tiskt skim­mer kring Trel­le­borg. Någ­ra barn­doms­som­rar i bör­jan på 1960-ta­let åkte vi ner från Mel­lan­sve­ri­ge till sta­den för att be­sö­ka en sys­ter och hen­nes man som flyt­tat dit och bo­satt sig på sta­dens hu­vud­ga­ta, Al­ga­tan. Då kän­des det väl­digt ex­o­tiskt, med det böl­jan­de land­ska­pet kring Trel­le­borg, ham­nen med fär­jor­na till Tysk­land, klapp­ret från trä­skor på ga­tan på morg­nar­na, de låga gat­hu­sen och ha­vet med de fan­tas­tis­ka strän­der­na. Det var ock­så förs­ta gång­en jag fick kän­na av luk­ten av tång.

Des­sa fan­tas­tis­ka och var­ma som­mar­vec­kor föd­de en dröm att bo­sät­ta mig i Skåne nå­gon gång i li­vet. 1999 lyc­ka­des jag för­verk­li­ga den även om det inte blev i Trel­le­borg. Ett skäl var att det inte fanns pen­del­tågs­tra­fik.
Väl här nere har jag för­stått att Trel­le­borg som många and­ra in­du­stri­stä­der haft att ge­nom­gå en tuff struk­tur­om­vand­ling. Trots sitt egent­li­gen fan­tas­tis­ka läge, som gör sta­den till en port mot öv­ri­ga Eu­ro­pa, har det va­rit svårt att få sta­den att lyf­ta eko­no­miskt och vad gäl­ler sys­sel­sätt­ning. Där finns näs­tan ingen hög­sko­le­verk­sam­het, inga high­tech­fö­re­tag och tjäns­te­när­ing­ar­na är be­grän­sa­de. Men sta­dens skön­het kan ingen ta ifrån Trel­le­borg, ej hel­ler lä­get vid ha­vet och möj­lig­he­ter­na att hit­ta at­trak­ti­va bo­en­de­mil­jö­er.
Trel­le­borg har helt

Läs mer här: Grat­tis, trel­le­bor­ga­re

kommentarer