Historien om Mercedes SL ”Pagoda” (W113)
By Erik Wedberg
I början av 1960-talet hade Daimler-Benz satt sig i en svår sits. Det finns en stor nackdel med att skapa en bil som hinner bli en klassiker redan under sin livstid. Hur ersätter man en bil som Måsvingen,
230 SL, ”Pagoda”, kännetecknades av sina raka linjer och omisskännliga front med den stora Mercedes-stjärnan i centrum. Motorhuvens diskreta bula var nödvändig för att den raka sexan skulle få plats.
Det är lätt att förstå besvikelsen. De som förväntade sig en nytolkning av de sköna linjerna och måsvingedörrarna blev förmodligen mäkta besvikna när skynket drogs av och där stod en fyrkantig bil med lustigt tak och klen motor. Men 230 SL försökte aldrig gå i fotspåren efter 300 SL. 230 SL med internbeteckningen W113 var inte en obevekligt hård sportbil men inte heller en mjuk boulevardglidare, snarare en bekväm tvåsitsig sportbil med hög prestanda, goda köregenskaper och hög säkerhet.
230 SL var kanske inte den sportigaste eller vackraste bilen på marknaden men den var ändå unik. Eftersom den till stor del var samma bil som 220 SE (W111, Fenmerca) var 230 SL något så ovanligt som en säker sportbil. Som första sportbil i världen hade den en krocksäker passagerarcell och deformationszoner fram och bak. Därtill fanns samma vadderade interiör som i familjebilarna. Säkerhetsbälten fanns som extrautrustning. Bromssystem med två kretsar och skivbromsar fram var standard, liksom radialdäck.
De nya SL-bilarna hade ett tungt ansvar på sina axlar men deras breda användningsområde gav dem stora framgångar i många läger.
När 230 SL började säljas under sommaren 1963 fanns den att få i tre utföranden: cabriolet med tygtak, cabriolet med avtagbar hardtop och coupé. I coupéversionen gick det så klart inte att köra med himlen som tak men i gengäld fick man ett större bagageutrymme.
Pagoda som rallyjärn
Mercedes-Benz var måna om att bevisa …
Läs mer här: Historien om Mercedes SL ”Pagoda” (W113)