Historien om Volkswagen Corrado
By Erik Wedberg
Volkswagens 1980-tal var inte över i och med den stora och viktiga lanseringen av
Den som hade kört någon annan Volkswagen tidigare kände sig direkt hemma i Corrado. Sportbilen hade inte fått en sportinredning.
Corrado, döpt efter en gulaktig skalbagge, var en tydlig efterträdare till Scirocco även om denna fortsatte att tillverkas jämte nykomlingen. Stilmässigt var de samma andas barn och precis som Scirocco tillverkades Corrado av Karmann. Men mekaniskt var Corrado något helt nytt. Chassit var en mix av Golf och Passat. Golvet kom från Golf, framvagnen från Golf GTI 16V och bakvagnen från Passat. Det gav ingen dålig kombination, tvärtom. Corrado var mycket stadig att köra och stördes inte nämnvärt av spår eller ojämnheter i vägbanan. Trots att Corrado bara var framhjulsdriven upplevdes det nästan som att den drev på alla fyra, så effektivt bet den sig fast i vägen.
Att ge sig ut på vägarna med Corrado medförde en del uppmärksamhet. GTI-killar med kepsen bak och fram och Porsche-yuppies saktade gärna in för att jämföra sig med nykomlingen. De visste sannolikt inte riktigt vad de gav sig i kast med. Corrado var nämligen den snabbaste bil Volkswagen hade byggt med en toppfart på 225 km/h. Motorn var visserligen bara på 1,8 liter men en mekanisk kompressor, benämnd G-Lader eftersom den invändigt hade formen av ett stort G, såg till att den levererade hela 160 hästkrafter.
I Västtyskland fälldes bakvingen upp vid 120 km/h. Svenska Volkswagen trimmade klokt nog datachipet så att vingen fälldes upp redan vid 70 km/h trots att den enda nyttan då var rent kosmetisk.
En av fördelarna med kompressor gentemot turbo är att motorn svarar direkt, det blir ingen fördröjning som med turboladdning. En annan fördel är att en kompressor har färre rörliga delar, avger mindre värme och slits mindre än en turbo eftersom …
Läs mer här: Historien om Volkswagen Corrado