”Jag fattar att folk inte alltid kommer gilla oss”

Inne på Marty Barons rum i kontorsbyggnaden i centrala Washington DC finns det man kan vänta sig hitta hos en person som Baron: staplar med böcker, ett konferensbord, en fikahörna med M&Ms och mandlar, en rad priser på hyllor och bord, flera skrivmaskiner. Men också en pappskiva med en enorm Oscarstatyett på, över en meter hög. Sådana ser man mer sällan hos chefredaktörer.

Av en ganska enkel anledning: färre av dem har blivit rollfigurer i filmer som vunnit Oscars. Det har Baron.

Marty Barons dagar börjar kvart över fem på morgonen, då ringer klockan och han sträcker sig efter telefon för att skanna av vad som hänt under timmarna han sov. Runt tre timmar senare är han på plats på redaktionen. Foto: PONTUS HÖÖK Filmen “Spotlight” kretsar kring när Boston Globe drev fram avslöjanden som skakade om hela katolska kyrkan. Foto: KERRY HAYES / AP TT

”Det var… ganska roande”

Filmen “Spotlight” kretsar kring när Baron kom in som nytillträdd chefredaktör på Boston Globe och drev fram avslöjanden som skakade om hela katolska kyrkan. Efter ett yrkesliv på många av USA:s största tidningar har han – den riktige Baron, alltså… – blivit rätt så luttrad, men att bli gestaltad i en Hollywoodfilm var något helt nytt.

– Det var väldigt konstigt. För det första: man gör inte sitt jobb med målet att man ska bli en figur i en film. Men det var… ganska roande. För man inser att det är någons intryck av dig, när de har träffat dig och vad de har hört från andra människor. Så det är lite märkligt, att få feedback på hur man uppfattas som person, säger Marty Baron.

I filmen ”Spotlight” skildras Marty Baron som en socialt trubbig outsider spelad av Liev Schreiber. Foto: IMDB

Trots att han skildras som en socialt trubbig outsider, spelad av Liev Schreiber, gillar Baron filmen.

– O ja, absolut. Manusförfattarna gjorde massor av research, de tillbringade mycket tid med oss, mycket tid med dem som överlevt övergreppen, med advokater som varit inblandade, de gick igenom alla papper i rätten, mängder av mejl. Så de var väldigt seriösa. Och de åstadkom en verklighetstrogen skildring av granskningen – det är inte en dokumentär, det är en spelfilm, så det finns konstnärlig frihet – men de tog sig an det med seriositet, vilket jag uppskattar.

Under sin karriär har Marty Baron gjort sig känd som som en synnerligen krävande redaktör. En tidigare anonym medarbetare att hen “aldrig lämnat ett möte med Baron utan att känna sig lite skrämd”. Foto: PONTUS HÖÖK

”De kände inte till vilket jobb som ligger bakom”

Att det är just de delarna han gillar känns rimligt – under sin karriär har Baron gjort sig känd som som en synnerligen krävande redaktör. I en lång artikel på sajten Politico säger en tidigare anonym medarbetare att hen “aldrig lämnat ett möte med Baron utan att känna sig lite skrämd”.

Att filmer som “Spotlight” har en positiv effekt på folks uppfattning av journalisters jobb är Marty Baron övertygad om.

– Alltså, populärkultur har en enorm kraft. Tar man ”Spotlight” som exempel: Ja, vi gjorde den där granskningen. Ja, vi vann Pulitzerpriset. Visst kände folk i journalistbranschen till det, men allmänheten kände inte till vilket jobb som ligger bakom en sådan där granskning. Och de hade inte någon djupare förståelse för hur grävande journalistik fungerar. Så det var viktigt att det kom en sådan film, som visar folk vad som krävs för att bedriva grävande journalistik.

Tom Hanks och Meryl Streep i filmen ”The Post” som handlar om Washington Post. Foto: NIKO TAVERNISE / LFI/AVALON

Marty Baron har sett ”The Post” två gånger

Ett senare exempel på en film i den här genren är “The Post”, som handlar om tidningen Baron jobbar på nu. I den spelar Tom Hanks den legendariska chefredaktören Ben Bradlee, och Meryl Streep tidningens ägare och utgivare Katharine Graham. Handlingen kretsar kring “The Pentagon papers” som beskriver USA:s inblandning i Vietnam. Baron har sett filmen, så klart. Två gånger.

– Den är väldigt inspirerade. Den sätter också ljus på den betydelse pressen har, i att få fram information till det amerikanska folket. Och för att göra det behöver man ibland utstå ett otroligt tryck, en press, från några av de mäktigaste personerna som finns. 

Marty Baron på sitt kontor på Washington Post. Marty Baron brukar lägga sig runt halv tolv, och fram tills dess kretsar snart sagt allt kring tidningen. ”Jag antar att jag har en viss uthållighet”, säger han. Foto: PONTUS HÖÖK

Före filmandet fick Baron och redaktionen besök.

– De var här och vi pratade om journalistik i bredare mening. Steven Spielberg var här, Meryl Streep var här, Tom Hanks var här. De intervjuade en rad personer här, inklusive mig själv.

Vad ställde de för frågor?

– Om hur redaktioner fungerar, vad vi tänker på, hur det är att jobba med nuvarande förutsättningar. Det finns en viss relevans i den filmen när man tittar på hur det ser ut i dag. Vilket jag tror var deras avsikt, att filmen kom ut just nu. De tyckte att det var ett viktigt budskap, så de ville få känslan av hur saker ligger till nu.

Tom Hanks och Meryl Streep i ”The Post”. Marty Baron säger att de anställda på Washington Post är nöjda med budskapet filmen kommer med. Foto: 20TH CENTURY FOX

”De här filmerna är otroligt effektiva”

Baron säger att de anställda på Washington Post “känner en enorm stolthet” för tidningen, och är nöjda med budskapet filmen kommer med.

– ”The Post” visar hur publiceringen av dokument som regeringen ville hemlighålla gick till, och varför det var viktigt för allmänheten att få veta den sanna historien om USA:s inblandning i Vietnam. Så de här filmerna är otroligt effektiva i att visa upp vad vårt mål är, och hur vi jobbar för att nå dem.

Det finns goda skäl för medier i USA att jobba på hur man uppfattas bland allmänheten.

Sedan Donald Trump vände upp och ner på hela det det politiska landskapet i USA när han ställde upp som presidentkandidat har medier utsatts för påhopp efter påhopp. Det har inte direkt blivit bättre sedan han blev president.

Så mycket vila blir det inte för Marty Baron. ”Jag går på en promenad ibland. Det är väl det. Men jag kan inte påstå att jag tar så mycket pauser… Sorgligt nog,” säger han. Foto: PONTUS HÖÖK

”Det har blivit mycket värre sedan Trump blev president”

Nu är jobbet inte bara att få fram nyheter – utan också att hantera angreppen från en president som inte gillar när medier skriver osmickrande saker om honom. “Fake news” och “alternativa fakta” är uttryck som ständigt återkommer. 

– Vi kämpade med trovärdighetsfrågor redan innan Trump blev president, men det har blivit mycket värre sedan dess. 

– Med det sagt så tror jag att vi bara kan fortsätta att göra vårt jobb: Vi måste rapportera om saker så som vi uppfattar dem, ärligt, uppriktigt, genomarbetat. Vi måste berätta för folk vilka fakta som finns. Sedan, i det långa loppet, kommer det visa sig om vår rapportering blir bekräftad som sann eller inte. Och så här långt har våra stories blivit bekräftade. Stories som vi har rapporterat, och som presidenten har fördömt eller avfärdat som falska har visat sig vara sanna. Och i många fall har det bekräftats genom presidenten själv inom några dagar. Så jag försöker se långsiktigt på det här.

”Stories som vi har rapporterat, och som presidenten har fördömt eller avfärdat som falska har visat sig vara sanna”, säger Marty Baron om Trump. Foto: AP/TT

Beroende av anonyma källor

Att öka transparensen och visa upp mer av jobbet bakom kulisserna kan också hjälpa, tror Baron.

– Det kan vara svårt. När vi bevakar Trumps regering är vi beroende av så pass många anonyma källor, för om man går ut och berättar om vissa saker öppet med sitt namn, då får man sparken. Så för att vi ska få tag i vissa fakta, måste vi utlova anonymitet. Men i många andra fall kan vi visa upp originaldokument, vi kan spela upp ljudet från intervjuer, vi kan erbjuda hela intervjuer utskrivna. Sådana saker. 

Vad tror du är Trumps strategi, varför agerar han så här?

– Det är ingen tvekan om att han hoppas att få en god bit av allmänheten – tillräckligt för att få honom omvald – som tror att han är den enda källan till tillförlitlig information, och få dem att känna att det inte finns några oberoende nyhetsförmedlare, speciellt inte de stora, etablerade medierna. Att underminera vår position så att allmänheten känner att de inte kan lita på något de läser.

– Tidigt, när Steve Bannon var Trumps strategiska rådgivare, beskrev Bannon oss som oppositionspartiet. Och det är tydligt att det är det de vill att vi ska uppfattas som, en partibunden enhet. Och allt vi skriver och rapporterar vill de att folk ska tolka som partsinlagor från oppositionen. Det är inte sant. Vi har stories som är väldigt kritiska mot alla partier. Men så vill presidenten att vi ska uppfattas.

Steve Bannon beskrev Washington Post som oppositionspartiet. Foto: AP/TT

Hur framgångsrik skulle du säga att han är i det här?

– Jag tror dessvärre att han har haft en hel del framgång. Det är inte så att han inte vet vad han håller på med, han är mycket medveten om det. Alltså, presidentrollen har väldigt mycket makt, det är en perfekt position att få ut sitt budskap ifrån, alla måste lyssna när presidenten säger något. Han har tiotals miljoner följare på Twitter. Och den ständiga upprepningen – att vi publicerar fake news, att vi är oppositionspartiet, att vi är amerikanska folkets fiende, att vi, som han säger, är skräp – allt det får till slut ett visst genomslag. Så över tid har det helt klart varit nedbrytande.

”Trump förklarade krig”

Men något alternativ till att jobba hårt och hålla huvudet kallt tittar Baron inte efter. 

– Jag har sagt många gånger “vi är inte på krigsstigen, vi är på jobbet”. Han har sagt att han är i krig med oss, han sa det på sin andra dag som president, när han var på CIA: ”Som många av er vet är jag i krig med medierna”. Han förklarade krig. Vi har inte förklarat krig. Vi känner inte att vi är i något krig. Vi känner att vi gör vårt jobb.

Ett par dagar före Expressens besök stod Marty Baron och höll tal efter att tidningen kammat hem ytterligare två Pulitzerpris. ”Jag pratar jämt om skillnaden mellan pris och belöning (awards and rewards). Priset är det man tilldelas, men belöningen är det genomslag och den påverkan man faktiskt åstadkommer. Som i Boston, där var jobbet vi gjorde enormt belönande. När vi vann det Pulitzerpriset var det fantastiskt också, men vi visste att det var viktiga berättelser, och att det var något som påverkade folks liv”, säger Baron. Foto: PONTUS HÖÖK

Vad skulle du säga till dem som inte ser värdet i vad en fri press gör?

– Det första jag skulle säga att det finns ingen demokrati utan en fri press. Det existerar inte. Och det kommer inte finnas någon demokrati utan fri press, därför att man behöver en självständig enhet – självständig från regeringen – som kan granska fakta. Så om vi faktiskt önskar oss en demokrati i det här landet, då behöver vi en fri press. Jag fattar att folk inte alltid kommer gilla oss eller hålla med oss; vissa stories kommer göra dem sura. Men de behöver se värdet av en självständig press.

– Om man tittar tillbaka på pressens historia i det här landet finns det otaliga exempel på när pressen har satt ljus på saker som har varit till gagn för den amerikanska allmänheten. Ibland tar folk för givet vad pressen har gjort för det här landet. Folk borde kanske ha lite mer perspektiv.

Robert Redford och Dustin Hoffman i journalistfilmen ”Alla presidentens män”. Foto: WARNER

Källa: https://www.expressen.se/nyheter/jag-fattar-att-folk-inte-alltid-kommer-gilla-oss/

kommentarer