KARLSSON: Det här med att sparka en tränare ”för tidigt”
Markus Åkerblom fick åtta matcher. Han förlorade sex. Leif Carlsson har fått tio matcher. Han har tagit poäng i nio.
När Leksand sparkade Markus Åkerblom efter åtta matcher, och Brynäs sparkade Roger Melin efter lika många, var det många som var uppretade. Trots att det gått uselt för båda lagen var det många som tyckte beslutet var larvigt. Att det gått inflation i att sparka tränare. Att man måste ge tränaren mer tid.
Redan då tyckte jag de rösterna var bullshit. I Brynäs fall har det blivit en marginell skillnad. Där kan man inte hävda att det kommit någon större tränareffekt även om den finns där. I Leksands fall har allt förändrats.
Det är klart att det är enkelt att sitta så här i efterhand och säga att beslutet var rätt, men jag tycker det var det redan då. Leksand var fruktansvärt dåliga i de flesta av Åkerbloms åtta matcher. Om man då känner att det var en felrekrytering, varför ska man då behålla honom och hänvisa till att han ska få mer tid? Märker man att han är fel man på fel plats, jamen ta bort honom från den platsen då. Svårare än så behöver det inte vara.
Det handlar om att rädda en säsong innan den förloras helt och hållet. Rögle väntade in i det sista, alldeles för länge, med att sparka Anders Eldebrink. Ingenting tydde på att det skulle bli bättre för dem. De borde ha sparkat honom när Brynäs sparkade Melin och Leksand sparkade Åkerblom. Inte för att det automatiskt blir bättre när en tränare byts ut, men för att åtminstone ge det chansen. Det kan bli bättre.
Södertälje är också ett exempel. De borde förstås bytt tränare redan efter förra säsongen. Eller efter tre matcher den här säsongen. De tog till sist beslutet, när de låg sist. Nu är de …
Läs mer här: KARLSSON: Det här med att sparka en tränare ”för tidigt”