KARLSSON: Våga sticka ut! Våga vinn! Men var fan inte som William Nylander
I kväll möter Sverige vår granne Danmark, och det är väl ingen högoddsare att William Nylander kommer kunna göra både två, tre och fyra poäng i kväll. Och om/när han gör det lär han få kritik för det. Det kommer naturligtvis vändas till att han bara är bra mot de sämre lagen men ‘åker och gömmer sig’ mot Ryssland, eller ‘inte kliver fram när det gäller’.
Känslan är att det aldrig riktigt spelar någon roll vad William Nylander gör. Han passar inte in i mallen på hur en svensk hockeyspelare ska vara, vare sig på eller utanför isen. Han anklagas för att vara lat, egoistisk, en dålig lagspelare, svag mentalt, i princip att han är bortskämd och lever på sin pappas namn… Det känns som att folk är missunnsamma mot William och nästan tycker att han fått sin proffskarriär gratis tack vare att han haft tur i genpoolen och har en känd pappa.
Jag blir frustrerad och nästan lite förbannad över det. William Nylander är en av de största offensiva talangerna Sverige fått fram på 00-talet. Förmodligen den största sedan Nicklas Bäckström. Ändå får han inte det erkännandet som han förtjänar. Vilket är märkligt på så många plan. Dels för att han helt enkelt är en fruktansvärt bra hockeyspelare redan nu. Men framför allt eftersom att vi ju suktar efter den här typen av stjärnor i ishockeyn. Sedan Peter Forsberg och Mats Sundin lade av har Henrik Lundqvist mer eller mindre ensam fått bära superstjärnefanan (Nicklas Lidström blev ju faktiskt aldrig någon större stjärna i Sverige, om vi ska vara ärliga) – och det är väl egentligen först nu som Erik Karlsson börjar få en hög status även …
Läs mer här: KARLSSON: Våga sticka ut! Våga vinn! Men var fan inte som William Nylander