”Låna mig din röst och jag ska säga dig vem du är”

Jaget i Kjell Espmarks dikter syftade oftast på någon annan än poeten själv – liksom T S Eliot eftersträvade han en så opersonlig poesi som möjligt. Inte desto mindre genomsyras allt han skrev av en varm humanism, som tvingar läsaren att själv ta ansvar för sin tolkning.