Li­be­ra­lis­mens ut­ma­ning­ar

Opinion

För­ra året änd­ra­de Folk­par­ti­et li­be­ra­ler­na namn till bara Li­be­ra­ler­na. Det var ett sätt för par­ti­et att muta in be­grep­pet li­be­ra­ler i en tid när många par­ti­er allt tyd­li­ga­re mar­ke­rar att de är li­be­ra­la. I själ­va ver­ket är i stort sett alla riks­dags­par­ti­er­na nu­me­ra, utom SD, li­be­ra­la i or­dets klas­sis­ka me­ning och står för ytt­ran­de- och tryck­fri­het, fria val och re­li­gi­ons­fri­het, ett själv­stän­digt rätts­vä­sen­de och skydd av ägan­de­rät­ten. Det är kan­ske där­för FP såg ett be­hov av att för­sö­ka mo­no­po­li­se­ra ”sin” ide­o­lo­gi.
I tid­skrif­ten Li­be­ral de­batt, som den se­nas­te ti­den bred­dat sig och inte läng­re är en tid­skrift bara för folk­par­tis­ter, skri­ver den ti­di­ga­re FP-le­da­ren Bengt Wes­ter­berg ett läng­re in­lägg om ”frå­gor­na som le­der till li­be­ra­lis­mens fram­tid”. Det gör han på ett in­tres­sant sätt som ger an­led­ning för alla som be­kän­ner sig till li­be­ra­lis­men i bred me­ning att re­flek­te­ra över äm­net.

En av de frå­gor som han tar upp gäl­ler li­be­ra­lis­men och mil­jö­po­li­ti­ken. Det hör inte till li­be­ra­lis­mens tra­di­tio­nel­la styr­kor att ta hän­syn till pla­ne­tens grän­ser. Allt­för många li­be­ra­ler har sett den fria mark­na­den som oan­tast­bar, och den­na ga­ran­te­rar inte au­to­ma­tiskt hän­syn till na­tu­rens krav. Men ska li­be­ra­lis­men spe­la en lika vik­tig roll i fram­ti­den som hi­sto­riskt krävs en mer fram­synt håll­bar­hets­po­li­tik.

Det

Läs mer här: Li­be­ra­lis­mens ut­ma­ning­ar

kommentarer