Matchens Tre Kronor: Kanada – Sverige
By Uffe Bodin
VM-guld nummer tio är bärgat. Tack för det, Henrik Lundqvist! Med ett magiskt finaluppträdande förankrade han sin position som en av svensk hockeys största genom tiderna.
KÖLN (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det blev givetvis en sådan där nagelbitare som har präglat den här säsongen på så många sätt. En galen JVM-final som krävde en utdragen straffläggning, en svensk J20-final som krävde ännu fler straffar och sedan en SM-final som tog slut först i förlängningen av den sjunde och avgörande finalen. Då var det klart att VM-finalen skulle bli en pulshöjare av värsta eller bästa sorten, beroende på hur man är lagd som person.
På isen två lag som tog ut varandras spets med en kirurgisk precision. Kanada matchade som väntat sin bästa defensiva back Marc-Édouard Vlasic stenhårt mot Nicklas Bäckström och begränsade stjärncenterns tidigare så vassa kedja till ströchanser. Tre Kronor lyckades å sin sida vinna många av kamperna runt den egna kassen, ett område där Kanada vanligtvis är jobbiga att tampas med.
Det blev tre perioder av ”ohs” och ”ahs”. En dålig is som stundtals fick pucken att likna ett flipperkula. Det var därför inte helt ologiskt att de bägge målen som gjordes under ordinarie speltid var av den märkliga karaktären. Från Victor Hedmans höstlöv till Ryan O’Reillys räfsning som gick in i det svenska målet via Henrik Lundqvists klubba och hjälm.
Som om inte dramatiken under ordinarie matchtid var förlängningen fylld till bredden med målchanser. Men varken Lundqvist eller Calvin Pickard blinkade.
Straffar!
På sitt sätt ett ovärdigt sätt att avsluta en VM-final, på ett annat ett slags klimax eftersom det är en duell som ställer precis allt på sin spets. Ibland hatar man straffläggningar, ibland älskar man dem. I kväll var det det …
Läs mer här: Matchens Tre Kronor: Kanada – Sverige