MJÖRNBERG: Klyschor, fusk och en havererad buss
Den hockeyallsvenska upptaktsträffen var precis som väntat en ganska segdragen historia, frågan är om en upptaktsträff verkligen behövs?
Så var ännu en upptaktsträff avstädad. Marginellt roligare än det snarkparty som ägde rum på Casino Cosmopol ifjol, men knappast särskilt mycket att skriva översvallande beskrivningar om för eftervärlden.
Det bara var helt enkelt.
Ett klyschparty där inte särskilt mycket nytt kom fram och där ingen klubb (mer än BIK Karlskoga, som ju alltid är BIK Karlskoga) ansträngde sig lite extra för att spetsa till det.
Nu ska dock sägas att det gjordes försök att vässa tillställningen. Programledarfirman Björn Oldéen och Mike Helber slet på med vassa frågor som absolut inte var så där myspysigt tillrättalagda som de ibland kan vara och det testades en del annorlunda grepp, som att plocka upp de fyra Smålandsgängen på scen samtidigt, ställa derbykombattanterna Björklöven och Modo mot varandra och låta den ansamlade journalistkåren vara delaktiga i omröstningar styrda direkt från telefonerna.
Men ändå, det bara var.
Man kan mecka med formen hur mycket man vill, har man inget att fylla den med blir det ändå slentrianmässigt på sin höjd.
För slentrianmässiga är just vad upptaktsträffarna brukar arta sig till att bli och mentaliteten bland de ansamlade är mest ett ”jaha, det är så här det är”. Journalistkåren, spelarna, ledarna, ligaorganisationerna rycker på axlarna, ”det är så här det är” och så är alla nöjda med det.
Varför måste det vara så?
Varför kan man inte försöka använda upptaktsträffarna till att faktiskt sätta färg på ligorna istället för att trött rycka på axlarna och acceptera ett klyschkantat faktum där den som smidigast duckar en intressant fråga vinner?
Egentligen tror jag det är den uppgivna föreställningen av vad en upptaktsträff ska vara som gör att det blir som det blir. Att det inte säljer sporten och ligan i någon större utsträckning utan mest är något som ska …
Läs mer här: MJÖRNBERG: Klyschor, fusk och en havererad buss