Monolog om att fly för barnens skull
På flykt, del 5
Jag kan inte glömma den finske lantmätaren, han som dök upp på folkhögskolan för tjugo år sedan. Ja, egentligen var han ju vietnames men hade flytt till vårt östra grannland och rotat sig där. Fast inte det heller. Det hela var en monolog, framförd av Iwar Wiklander.
Vi satt i en vanlig sal och väntade. Inget hände. Blir det något eller, viskade en grabb. Då reste sig Wiklander från första bänken, gick fram till en stol på podiet, slog sig ner, öppnade en anteckningsbok och började bläddra.
Tyst igen.
Jag kan fortfarande se honom framför mig. Han bär rutig skjorta, en slips med något brandgult i och en öppen jacka. Det finns ingen scen, inget ljus, ingen kuliss, ingen rekvisita, jo, en Ramlösa och ett glas. Vi anar väl att han har en skriven text i skallen. Men mer avskalad än så här kan teater inte bli.
Det där med att fly, säger han till slut och ler svagt, det är farliga saker, det är som att vara med i en riktig actionfilm. Och det stinker av ondska och profit.
Han låter blicken vandra. Det blir ofta så, historien stannar upp, han lägger till synes in sina tankar som de …
Läs mer här: Monolog om att fly för barnens skull