NHL-bloggen: Tack och hej
Vänner, stunden är kommen. Jag ska skriva mitt sista inlägg i den här bloggen. Säsongen är slut och på lördag (idag er tid alltså) tar jag en skumpande Norweigan-kärra mig över hela den amerikanska kontinenten, och den skummande Atlanten, fram till Max på Arlanda.
Just i detta nu sitter jag i ett likaledes skumpande United-plan som forslar mig från ett moloket Tampa till min simpla boning i Orange County. Nog är jag lite moloken jag också.. Det är inte bara på grund av att stolen framför mig tvingar mina knäskålar upp i ansiktshöjd, eller för att luften i kabinen smakar koldioxid och bilringsvett. Det beror också på att det känns trist att skriva det här sista inlägget.
Mitt år här borta har visat att pojkdrömmar kan besannas (så nästa år gifter jag mig med Helena Bergström). Där i skarven mellan att vara en snorunge och en tonåring var NHL det ballaste jag visste. Höjdpunkten varje dag var att läsa nattens NHL på text-tv, förutom på söndagar då det i alla fall någon vinter visades NHL Powerweek. För att då inte tala om den gången i månaden Pro Hockey damp ner i brevlådan.
Att få jobba med att följa NHL på plats har således …Läs mer
Läs mer här: NHL-bloggen: Tack och hej