Nyfiket närmande till nya musikaliska marker
Recension Helena Josefsson,
Victoriateatern, Malmö den 17 oktober
BETYG: TRE
Till vardags frontar hon softa popbandet Sandy Mouche eller körar för Per Gessle och Roxette, men nu har hon lagt både det ena och det andra på hyllan. Ett tillfälligt(?) sug efter att stå i rampljuset själv har nämligen lett fram till ett album i egen regi. Fast riktigt solo är hon förstås inte, på debutverket Happiness kompas hon av Malmöitiska jazztrion Kontur, och dessa fanns självklart på plats bakom Josefsson denna afton.
Lika självklart var det att låtlistan inte hade någon som helst beröring med Josefssons ordinarie repertoar. Istället handlade det om covers som hämtats från diverse popavenyer både tids- och stilmässigt från sextiotalet och framåt. Som sig bör hade alla sångerna jazzats till mer eller mindre, men oavsett vilket vilade det en lekfull stämning över hela tillställningen som antydde att sångerskan ville pröva sig fram, försöka göra om, botanisera i genrens uttryck och dessutom göra det på ett någorlunda personligt sätt.
Några utflippade, knäppa och arty uttryck á la låt säga Malmökollegan Edda Magnasson – för att nu ta ett konsertexempel från tidigare i år – fick man sig dock inte till livs. Däremot avverkades en skånsk version av Prince I Would Die …
Läs mer här: Nyfiket närmande till nya musikaliska marker