Partilogikens olidliga lättsinnighet
Statsrådet sänkte rösten. En höjdpunkt i anförandet under tisdagen nalkade sig. Nu skulle han för S-kongressen avslöja vad som var orsaken till problemen i den svenska välfärden, ja, förklaringen till varför skolans resultat inte är godkända. En nästan omärklig paus utgjorde avstampet. “New Public Management”. Han sade det med tonartssänkning. Ett antal entusiastiska ombud applåderade.
Vad applåderade de? Hur många av de närvarande hade kunnat precisera vad Ardalan Shekarabi menade? New Public Management har varit det nya svarta när det gäller att i generella ordalag peka ut syndabockar. Det är tillräckligt vagt eftersom det inte finns någon enhetlig definition av fenomenet, så begreppet blir en mädchen für alles, lite som ”den svenska modellen” eller ”svenska värderingar”. Använd det så att det passar dina syften.
Men på en generell nivå handlar NPM om att formulera mål, mäta resultat och skapa incitament för bättre resultat. Handlingsplan, måluppfyllelse, verksamhetsplanering, incitamentsstrukturer och effektivisering är begrepp som går att återfinna i häradet. Det är inte rocket science att ogenomtänkta handlingsplaner eller felaktiga incitamentsstrukturer ger negativa effekter. Man får ofta de svar man ber om. Belönar man enkom snabbhet, riskerar kvaliteten att stryka på foten. Men det är också självklart att alla verksamheter mår bra av att söka optimala styrsystem och sätt att mäta resultat. Att en person på statsrådsnivå avfärdar ett generellt samlingsbegrepp i sådana svepande ordalag som civilministern tillåter sig, är genant. Och omgivningens applåder gör det inte bättre.
Efter att ha levererat analysen att styrsystem bär skulden, fortsatte statsrådet i mer agitatorisk stil: ”Vi älskar mångfald. Vi älskar valfrihet. Men vi hatar när skattebetalarnas pengar slösas bort.”
För dem som inte har bevistat ett beslutande årsmöte i ett parti, kan det framstå som lätt overkligt att höra vuxna tala på det här sättet om regulatoriska frågor med potentiellt långtgående konsekvenser. Det är till intet förpliktigande ord, som …
Läs mer här: Partilogikens olidliga lättsinnighet