Po­lisen måste sty­ras, Ygeman

Opinion

När Po­lisen i Stock­holm i sam­band med en mu­sik­fes­ti­val mörkade att ett stort an­tal sex­u­ella tra­kas­se­rier be­gåtts fick det, ett halv­år senare, stor upp­märk­sam­het. Att po­lisen ofta döljer vad som händer för me­di­er som söker in­for­ma­tion att rap­por­tera har inte blivit lika om­ta­lat. Men jour­na­lister runt om i landet vet hur svårt det kan vara att få be­sked, om det inte är rätt per­son som svarar i te­le­fonen.
Tid­ningen Jour­na­listen av­slöjade ny­li­gen ett an­tal upp­rö­ran­de fall där po­lisen inte bara låtit bli att be­rätta utan di­rekt ljugit för jour­na­lister som för­sökt få in­for­ma­tion om all­var­liga hän­del­ser.
Den miss­tänk­sam­het som verkar finnas inom delar av po­lisen mot se­riösa jour­na­lister är all­var­lig och strider mot an­dan i tryck­fri­hets­för­ord­ningen, lik­som i den skyl­dig­het svenska myn­dig­heter har att vara öp­pna mot all­män­heten och där­med ock­så mot me­di­erna.

Ett an­nat ex­em­pel är att JO ny­li­gen kri­ti­serade Po­lis­myn­dig­heten för att det tog åtta må­nader in­nan en re­por­ter fick ut mejl­kon­ver­sa­tioner mel­lan Riks­po­lis­sty­rel­sen och en namn­given per­son. Det var inte ac­cep­ta­belt, slog JO fast.
Den slutenhetskultur som verkar finnas inom po­lisen tas ock­så upp i jour­na­listen Hanne Kjöllers bok ”En svensk tiger”. I flera välbelagda kon­kreta ex­em­pel visar Kjöller att den som har en egen me­ning och går emot …

Läs mer här: Po­lisen måste sty­ras, Ygeman

kommentarer