Provkörning av Suzuki Swift 1,0T Boosterjet
Det här är nytt!
Lättare
Swift har tappat 120 kg genom att använda mer högfasthetsstål.
Säkrare
Hög nivå på säkerhetsutrustningen. Autobroms är standard.
Rymligare
Samma yttermått men tio centimeter längre hjulbas.
Det ösregnar i Monte Carlo. Förmodligen var det inte detta som Suzuki tänkte sig när de lade pressvisningen av deras nya storsäljare Swift till Monaco. Men det var här man höll till 2004 när den första Swift-modellen presenterades. Och är det något som kännetecknar den nya, tredje generationen är det viljan att knyta an till rötterna.
Det handlar inte bara om val av lanseringsort. Designen har också omdanats med ett försiktigt handlag. Måtten är i princip desamma, den har bara krympt en centimeter i längd. Vilket betyder 3,84 meter, och det placerar Swift bland de minsta modellerna i B-segmentet. Man har också hållit fast vid profilen. Förutsättningarna för att känna igen en Swift på håll är alltså ganska goda, för de som har detta intresse. Swift såg nästan likadan ut 2004. Det som är helt nytt är dörrhandtaget i C-stolpen. Så långt det yttre.
Interiören känns påkostad och utrustningen är omfattande.
Men när jag plaskar fram mot bergsbyn Grasse ovanför Cannes kan jag konstatera att det har hänt en hel del under skalet. Nya Swift är fyra centimeter bredare och i kupén känns den som en större bil än yttermåtten ger sken av. Bredden är bra och jag har inga problem med mina 177 centimeter att sitta bakom mig själv. Taklinjen är dessutom rak och man har bra takhöjd även i baksätet. Ska jag anmärka på något är det att sittdynorna är något korta för storväxta. Suzuki Swift har inte gjort sig känd som den tysta, lågmälda typen, men den nya generationen verkar bra dämpad. Det är alltid svårt att veta hur mycket vägljud som kommer att sippra in på svensk grov asfalt, men på franska vägar går den …
Läs mer här: Provkörning av Suzuki Swift 1,0T Boosterjet