Risker med snabbspår
Den särskilda riksdagsdebatten om terrordådet i Stockholm, som begärts av Sverigedemokraterna, gav knappat några nya infallsvinklar. SD:s syfte med debatten var förstås att blanda ihop terrorismen med asylinvandringen, trots att det inte finns något sådant samband.
Påpassligt nog lade regeringen dagen innan fram nya förslag för att motverka att företag och andra arbetsgivare utnyttjar papperslösa, som ofta men långt ifrån alltid har fått avslag på en asylansökan.
I regeringsförslaget utökas sanktionsavgiften för de företag som utnyttjar papperslösa utan arbetstillstånd till det dubbla. Två basbelopp för varje utnyttjad person ska det kosta. Även det är ett ganska blygsamt belopp med tanke på vilken förtjänst oseriösa arbetsgivare kan göra på en papperslös med svältlön. För de papperslösa blir konsekvenserna betydligt hårdare. De inte bara blir av med den utlovade ersättningen om polisen upptäcker deras situation, de åker också ut ur landet.
Ett lika stort problem är den ”arbetskraftsimport” som organiserats från vissa länder, till exempel Mongoliet och Bolivia, där migranterna tvingas skuldsätta sig och därför blir närmast livegna i Sverige.
Därför borde det kosta ännu mera, och det borde vara förenat med allmänt åtal för den arbetsgivare som anställer papperslösa, utan att betala arbetsgivaravgift och skatt.
Arbetet mot papperslösa som svartarbetar har egentligen ingenting med arbetet mot terrorism att göra. De flesta terrorister som begått brott i Europa har fötts här.
Därför är SD:s krav att sätta dem som fått avvisningsbeslut i förvar ohållbart. Det går inte i ett rättssamhälle att fängsla personer som inte misstänks för något.
Terroristen Akilov var utredd av polisen men inte ansedd som en terrorfara eller misstänkt för någonting. Andra lagar hade därför inte förhindrat hans terrordåd. Även i fortsättningen måste nya lagar beredas noggrant. Att köra snabbspår för att visa handlingskraft är fel.
Läs mer här: Risker med snabbspår