”Skönt att det finns ett liv efter cancern”

De fem kvinnorna hade var för sig gått igenom svår och påfrestande bröstcancerbehandling när de möttes för rehab på Lydiagården i Höör 2013.

– Vi hade aldrig träffats annars. Nu är vi systrar för livet, säger Carola Karlsson, 55.

Fem år senare ses de fortfarande med jämna mellanrum – bara för att umgås.

Kvinnorna kommer från lika håll i tillvaron – geografiskt, socialt och åldersmässigt. Men cancern drabbar lika utan att göra skillnad på folk och folk.

Det är över 30 år mellan Therese Lindskog, 46, som är yngst och Birgitta Nilsson, 77, som är den äldsta i gänget.

Alla fem drabbades av bröstcancer under 2012 och genomgick den vanliga behandlingsgången med operation, cellgifter och strålning.

– Man kände sig trött och eländig efteråt, säger Carola Karlsson.

Bortskämda på rehab

– Först tog sjukdomen all tid och all uppmärksamhet. När sedan behandlingen var över så stod man där plötsligt och tänkte ”shit, vad är det som har hänt”?

Det var i det läget som rehabiliteringen behövdes som mest. Alla fem sökte sig aktivt till Lydiagården i Höör.

– Där fanns sjuksköterskor och läkare, kurator och präst. Vi gick på föreläsningar, fick terapi och skämdes bort med god buffémat.

Vid den här tidpunkten, våren 2013, var de fem kvinnorna Lydiagårdens enda gäster. De ägnade sig helhjärtat åt sin återhämtning och kom varandra väldigt nära.

Fika i vårvärmen i Lund för fem friska kvinnor med en gemensam erfarenhet – av bröstcancer.Foto: JENS CHRISTIAN

Alltid där för varandra

De har ett givet samtalsämne som de kan älta hur mycket som helst sinsemellan.

– Vi är systrar för livet och finns alltid där för varandra. När man har haft cancer vill gärna berätta om sjukdomen men de som inte själva drabbats orkar ofta inte lyssna.

– Och när en av oss förlorade sin man i cancer förra året pratade vi jättemycket med henne, säger Carola Karlsson.

På lördagen hade kvinnorna stämt träff i Lund. De sågs vid elva på förmiddagen, umgicks under dagen och skildes åt på seneftermiddagen.

Ses kanske i Spanien

De gjorde precis vad alla andra kompisgäng gör när de träffas – fikade, kollade i butiker, åt lunch, promenerade och tog sig en eftermiddagspilsner.

– Det är lite speciellt eftersom detta är första gången sedan 2013 som vi träffas alla fem samtidigt. Det har vi inte lyckats med innan.

När Chris Sjögren, 56, från Uppsala satte sig på tåget hem vid 16-tiden blev det lagom att avsluta. Även om Vivi Lynard, 69, från Malmö kunde komma hem på en halvtimme.

– Nästa gång ses vi kanske i Spanien. Där finns en lägenhet vi kanske ska låna, säger Carola Karlsson.

– Det är skönt att det finns ett liv efter cancern också.