Stänga SHL? Lägg ner svensk hockey på samma gång
När jag vaknade i morse häpnades jag av Expressens avslöjande att pamparna i SHL lobbar för att skrota kvalserien, flytta upp de två ekonomiskt starkaste klubbarna i allsvenskan och införa ett lönetak. Framför allt handlar det om att stänga SHL så gott som det går. Jumbon i SHL ska möta vinnaren i allsvenskan i en holmgång på sju matcher. Den här ändringen kan komma att hända redan till nästa säsong.
Man kan inte annat än att hålla med SVT-profilen Marie Lehmann: Vilka droger går de på egentligen?
Men varför vill man göra den här förändringen?
Det är med all säkerhet att 1) säkerställa ekonomiska satsningar för SHL-klubbarna och 2) bli en utmanare till giganten KHL i öst.
Men det är ju bara en illusion och en dröm så naiv att man kan bara kan skratta åt eländet. Sverige som land har inte de ekonomiska förutsättningarna och den grogrunden att stå på. Inte ens ett sjätte jobbskatteavdrag riktat endast till hockeyspelare från regeringen skulle göra SHL ekonomiskt jämförbar med KHL.
Jag vet de som inte skrattar åt SHL:s löjeväckande (namnbytet inför säsongen var bara början) nästintill maniska försök att utveckla svensk hockey.
Klubbar som Södertälje, Västerås, Karlskrona, Rögle, Karlskoga, Timrå med flera i hockeyallsvenskan ser bara en mörk, svart vägg framför sig. Hur ska de kunna motivera sponsrorer att stötta ett lag fastgjutet i avgrunden? Hur ska man kunna locka publik till sina matcher när lagen bara blir ett avstamp, rena farmarlag, till SHL-lagen?
Hoppet ställs nu till att vi i mediasverige skriker så högt vi kan, att det Svenska hockeyförbundet fortsätter sätta sig på tvären, att spelarfacket säger ifrån och att framför allt supportrarna – de som ÄR sporten – får SHL-pamparna att förstå att de dödar svensk hockey.
Inte ens de allsvenska supportrarna i Djurgården och Malmö jublar över en sån här förändring. Feta klubbkonton får inte gå framför den sportsliga utmaningen. Då får vi en plastig produkt utan passion, utan glädje.
Nej, SHL-höjdarna, ivrigt påhejade av bland annat Linköpings klubbdirektör Mike Helber, ska inte få dansa på svensk hockeys grav än.
Nu vill jag se plakat, bojkotter och namnunderskrifter på alla svenska hockeyarenor. Slicka nedåt och sparka uppåt.