Ta av analysglasögonen
Opinion
En effekt som högre utbildning hade på mig var att jag snabbt blev odräglig. Allt skulle jag plocka isär med min nyvunna glädjelösa blick. I böckerna hade jag funnit en analytisk köttkvarn och allt skulle ned i den. Missta inte detta för bildningsförakt. Problemet är inte böckerna och den analytiska köttkvarnen i sig, utan den urskillningslösa användningen. Den är en av vår tids plågor.
En vardaglig indikation på okänsligheten är när skämtsamheter möts med skepsis: ”Varför är det där roligt? Förklara!” Att förklara humor är ett brott. Humor verkar intuitivt, känslomässigt. Släpas den över till köttkvarnen kan man förvisso hitta en ”förklaring” till det roliga. Här, titta, just här fanns den komiska beståndsdelen i det som nyss gladde oss. Men förklarad humor slutar samtidigt att vara humor. Förklaringen är en obduktion på en levande patient.
I musikvärlden har en snarlik händelse nyss ägt rum. Två popalbum har skapat rabalder. Taylor Swift, som har gjort det ena, är en 25-årig popstjärna av enorma mått. Utöver exceptionella popstjärneförmågor är hon dessutom en högst begåvad låtskrivare – en udda och fördomsdödande kombination. 1989 hette en framgångsrik skiva som hon släppte förra året.
Det andra albumet är gjort av den femton år äldre, väsentligt mindre välförpackade …
Läs mer här: Ta av analysglasögonen