Basera skolan på forskningen
Terrordådet i Stockholm och liknande händelser sätter självklart spår hos oss alla. Trots allt tal om att hatet och rädslan inte får vinna så tar det tid innan tilliten och tryggheten kommer tillbaka. Det brukar emellertid inte ta särskilt lång tid innan den politiska debatten är som vanligt igen.
Det är bra det. Ingen sund och civiliserad människa vill att terrorister ska påverka vårt demokratiska, öppna samhälle. Därför känns det bra att vi efter en tids nationell sorg och samling återvänder till vardagens politiska debatter och konflikter.
Men. Jag önskar trots allt att politiker även i vardagen hade en förmåga att ägna mer kraft åt det som förenar än det som skiljer. Det gäller särskilt inom områden där det finns en stor samsyn om att det krävs kraftfulla reformer. Skolan är ett utomordentligt bra exempel.
Skolkommissionen tillsattes av den förra regeringen, och presenterade i förra veckan sina förslag. Jag hade förstås inte väntat mig att alla från vänster till höger skulle göra vågen, och jag anade att Liberalernas Jan Björklund skulle vara kritisk.
Det finns en logik som säger att intresset dras till det kontroversiella, och därför är det logiskt att förslaget om att använda lottning vid antagning av elever sågas rejält och högljutt av många. Det är synd, tycker jag. Ja, inte att förslaget sågas, men att just detta uppenbart dödsdömda förslag drar till sig så mycket uppmärksamhet och därmed riskerar skymma andra betydligt viktigare förslag från kommissionen.
Det handlar dessutom om förslag, som tidigare varit synnerligen kontroversiella, men som nu har fått ett starkt stöd av både fackfolk, forskare och förtroendevalda. Kommissionen vill ha en ökad statlig styrning av skolan. Likvärdig kvalitet och en hög lägstastandard beträffande resurser till skolan i hela landet är, menar kommissionen, viktigare än kommunalt självbestämmande. Vidare föreslås mer pengar till kompetensutveckling och en tydligare koppling till …
Läs mer här: Basera skolan på forskningen