BODIN: Behöver Rasmus Dahlin skyddas?
By Uffe Bodin
De växer upp snabbt. Unga hockeytalanger tvingas i en tidig ålder lära sig att hantera pressen både på och utanför isen. Men kan det inte bli för mycket? Speciellt för någon som är så påpassad som Rasmus Dahlin.
Det var JVM 2012. Efter varje träning och match som Juniorkronorna hade i Calgary fick vi samma besked från landslagsledningen:
”Nej, Mika kommer inte ut i dag. Han får behandling.”
Mika Zibanejad var högvilt bland media. Både bland oss svenskar och de kanadensiska reportrarna. Alla ville prata med 18-åringen som ett halvår tidigare hade draftats av Ottawa Senators tidigt i första rundan för att sedan NHL-debutera med klubben på hösten innan han slutligen återbördats till Djurgården för ytterligare en SHL-säsong.
Till en början köpte man ursäkten rakt av, men efter att mönstret upprepats blev vi givetvis fundersamma. Vad var det egentligen som pågick? Varför gjordes han inte tillgänglig för intervjuer?
I efterhand, när man fick möjlighet att ta ett steg tillbaka och se på situationen ur ett bredare perspektiv, insåg jag vad det handlade om. En hårt pressad yngling som hade kastats in i NHL lite för tidigt och sedan tvingats hantera besvikelsen över att skickas hem, där han sin ringa ålder till trots förväntades bli en frälsare för ett Djurgården i blåsväder. Vilken 18-åring skulle klara av sådana omständigheter utan att få fjädrarna tilltufsade?
Det är lite det som är problemet i den här branschen ibland. Vi är så vana vid att talangerna uppträder världsvant och moget vid en tidig ålder att vi ibland glömmer bort hur oerfarna av livet de egentligen är. Deras klubbar, agenter och familjer ger dem förhoppningsvis goda råd och hjälper dem att tackla och hantera både med- och motgång. Men att leva under luppen som tonåring är inte naturligt och det vore naivt att tro att det …
Läs mer här: BODIN: Behöver Rasmus Dahlin skyddas?