KARLSSON: Hockeyns märkliga uppdelning – varför ser det ut så?
När Roger Melin sparkades spekulerades det inte ens i en utländsk tränare. Norrmannen Dan Tangnes är nästan exotisk. Hans Wallsons ledarstil fungerade inte i en schweizisk storklubb. Och i NHL lyser européerna fortfarande med sin frånvaro. Varför är det så?
Engelsk fotboll lider just nu av en kris. Det är extremt ovanligt att en engelsk tränare får ta hand om någon av storklubbarna i Premier League. I Europaspelet den här säsongen har bara ett enda lag en engelsk tränare: Östersund. I stället tränas de inhemska topplagen av en tysk, en argentinare, en spanjor en portugis, en fransman och en italienare. Real Madrid, världens största klubb, tränas av en fransman. Inte en spanjor. Och så vidare. Fotbollen är väldigt bra på att plocka in influenser och filosofier från andra länder. Ibland kan det nästan gå lite för långt.
Men hockeyn är helt annorlunda. NHL är fortfarande nordamerikanernas liga. De finska lagen tränas i mångt och mycket av finländare. Den tjeckiska ligan innehåller tjeckiska tränare. Ska du lyckas i KHL ska du vara ryss. Och i SHL är Dan Tangnes, som norrman, exotisk. Han var åtminstone det fram tills dess att Cam Abbott gjorde entré i ligan. Med Chris som sportchef, dessutom.
Men vi har sett flera exempel på när utländska filosofier av någon anledning inte går att implementera i Sverige. Larry Huras är det senaste exemplet. Och sedan hans fiasko i Modo är det nästan som att sportcheferna inte vill ta ordet ”Nordamerikan” i sin mun ens.
Visst finns det exempel på svenska tränare som gjort det bra, ja faktiskt till och med gjort karriärer, utomlands. Men för Hans Wallson, en av svensk ishockeys allra bästa tränare, funkade det inte i Zürich. Idag fick han sparken. Redan under förra säsongen läste jag missnöjda artiklar om svensken. Hans filosofi funkade inte på de schweiziska spelarna. Anledningen …
Läs mer här: KARLSSON: Hockeyns märkliga uppdelning – varför ser det ut så?