MJÖRNBERG: Snälla, snälla, snälla, ge er!
Jag orkar inte med fler korkade floskler som fullständigt underminerar Hockeyettans relevans. Lagen tycks företrädas av ett gäng riktiga förlorare.
Kalix tappar sin skicklige målvakt Christoffer Rifalk till Hockeyallsvenskan och IK Oskarshamn. Ett steg han så klart förtjänat att ta.
På Kalix hemsida lyder uppdateringen:
”Vi är glada och stolta att en Kalixprodukt får ta klivet upp till HockeyAllsvenskan, samtidigt får föreningen ett kvitto på att hård träning och långsiktighet lönar sig”.
Det är inget specifikt för just Kalix. Omskrivningar av just det där budskapet har vi kunnat läsa och höra från klubbrepresentanter i snudd på var och varannan förening de senaste säsongerna.
Det har blivit kutym att låtsas som att det i lagidrotten ishockey är viktigare att enskilda spelare tar sig framåt än att klubbarna gör det.
”Det är ett kvitto på att vi har en bra verksamhet att spelare X flyttar till en annan klubb”.
Ärligt talat, jag orkar inte mer…
Det tycks som att i Hockeyettan är det inte viktigt att vinna. Det viktigaste är att vara gladast över att få skicka sina skickliga spelare vidare till andra.
Det är det man ska jubla över, ”en fjäder i hatten för verksamheten”, hallelujah!
Vad ingen tycks reflektera över (eller i alla fall inte prata om) är vad verksamheten över huvud taget har för mening om man ändå bara ska sitta och jubla över att andra ska skörda frukterna av det man själva har förädlat.
För faktum är ju att då kan man ha hur många fjädrar som helst i sina skamfilade hattar. Då är verksamheten meningslös.
Fullständigt jävla meningslös.
Det övergår mitt förstånd hur så många kan sitta och låtsas vara så glada över att bedriva en verksamhet som bara står och stampar. Där det yttersta syftet framställs vara att göra ett jobb för att kunna servera andra. I en bransch där det …
Läs mer här: MJÖRNBERG: Snälla, snälla, snälla, ge er!